Det är nu eller aldrig, Löfven

När regeringen samlas för kräftskiva på Harpsund måste man också våga ta beslut som bryter den politiska apatin och ingjuter hopp.

Med kräftskiva och budgetöverläggningar drar den politiska hösten traditionsenligt igång i helgen.  Och det är nu det gäller.

Höstbudgeten kommer att sätta ramarna för den politiska debatten för en lång tid framöver. Helgens budgetförhandlingar och de budgetnyheter som kommer att pytsas ut under de kommande veckorna handlar också om något mycket större.

Åtta år av borgerlig regering och ett år som kapats av Sverigedemokraterna. Under denna tid har människor tappat tilltron till ett samhälle där vi står upp för varandra.

Socialdemokraterna har samtidigt visat upp en anmärkningsvärt stor ambivalens inför att föreslå reformer som de flesta av oss vet är nödvändiga för att värna vår gemensamma välfärd.

När nu borgerligheten har retirerat till en defensiv katt och råtta-lek med egenpåhittade spöken i invandringspolitiken finns alla skäl för Löfven att släppa sargen och lägga fram den reformagenda som hela den breda vänstern längtar efter. Det är snudd på omöjligt att förstå hur det kan sitta så långt inne.

Men om nu visionerna behöver hjälpas på traven kommer här ett par förslag:

Jobben. Stefan Löfvens regering kommer att dömas utifrån om man lyckas minska arbetslösheten. Hittills har han varit de små byggstenarnas man. Jobbupphandlingar och demonstratorer må vara smart i det lilla men långt ifrån tillräckligt. Större satsningar som traineejobb tycks mest fungera i syfte att dölja hur begränsat budgetutrymme som läggs på att skapa nya jobb.

Regeringen måste förstå att några undanflykter finns inte. Höstbudgeten kräver en rejäl jobbskapande reform. En sådan kommer att kosta och måste få göra det.

Våga höja skatten. Konjunkturinstitutet gav i förra veckan klartecken för balansmålet. Men lika tydliga var KI med att det på sikt krävs skattehöjningar – om det offentliga åtagandet ska behållas.

Vi har de senaste åren dessutom haft en enorm förmögenhetsförskjutning till de redan välbeställdas fördel. Men samtidigt som 80 personer äger mer än hälften av jordens fattigaste befolkning, handlar anmärkningsvärt nog stora delar av samhällsdebatten om tiggare. Regeringen måste våga mer – och stå pall för högerns angrepp. Det handlar om barnen i skolan, om sjuksköterskorna som inte hinner ta lunch och barn som växer upp i fattigdom. För deras skull – för vår skull – är det värt att betala högre skatt.

Sno Sverigebygget. Egentligen var alliansens utspel i valrörelsen 2014 om ett Sverigebygge med stora satsningar på bostäder och järnväg inte fel tänkt i sak. Hade inte uppvaknandet kommit så sent hade den kunnat tjäna de borgerliga partierna väl i valrörelsen.

Vad Sverige behöver är stora investeringar – för jobben och för känslan av att samhället tar steg framåt. Den rödgröna regeringen borde stjäla Sverigebygget men ge det en rödgrön prägel. Inte minst borde staten spela en mer aktiv roll – till skillnad från alliansen som ville putta över kostnader till kommuner och landsting.

Men i ett rödgrönt paket är det lika viktigt att se hela Sverige – inte bara storstadsregionerna – liksom hela vår offentliga sektor. Också vård och omsorg behöver investeringar.

Lansera en plan för miljön. I början av augusti presenterade Barack Obama en ambitiös plan för att rädda klimatet. Med Climate Power Plan vill Obama fasa ut kolet och minska utsläppen med 32 procent fram till 2030. Beskedet var oerhört viktigt inför klimattoppmötet i Paris i höst.

Regeringen har all anledning att haka på. Lägg fram en ännu mer ambitiös plan än vad EU har lyckats enas om inför klimattoppmötet. Världen behöver Sveriges gröna röst för att ro i hamn ett klimatavtal.

Hösten kommer vara prövningens tid för Löfven – det är nu eller aldrig som gäller för den rödgröna regeringen. Om Stefan Löfven ska bli en statsman värd namnet måste han ingjuta känslan av hopp. Att det finns en gemensam vision av hur vi tillsammans gör det här landet lite bättre att leva i – för alla.