Volkswagens köp av hela Scania markerar slutet för Wallenbergarna som industrialister. Det är innebörden av att man häromdagen släppte sitt ägande i världens mest lönsamma lastbilstillverkare. För vem vill äga och utveckla svensk industri om inte Wallenbergarna vill? AMF Pension och Robur Fonder vill det inte. De sålde sina Scania-aktier till tyskarna – besparingar som svenska löntagare anförtrott dem användes till att undergräva framtiden för samma löntagare.
Wallenbergarnas väntade uttåg som industrialister är en del av den kris för ägandet, som är en ödesfråga för svenskt näringsliv. Ska flera stora svenska företag reduceras till dotterbolag där alla detaljbeslut redan fattats i Zürich, Detroit eller Wolfsburg? De bästa produktidéerna växer alltid fram underifrån, med decentraliserat utvecklingsarbete som ligger nära produktionen. Anställda som är sedda av sin vd och kan gå in och tala med honom eller henne- en vd med verklig makt – sådana anställda ger järnet, blir kreativa och skapar kvalitet.
Så länge Wallenbergarna var industrialister, kunde politikerna odla illusionen att svensk industri också i fortsättningen skulle behålla huvudkontor och forskning i Sverige. Det var därför svenska regeringar lobbade i Bryssel för att vårt land skulle behålla systemet med A- och B-aktier. Nu tackar familjen Wallenberg för hjälpen, genom att sälja alla sina A-aktier till den utländska företagsgrupp som för bara några år sedan utmålades som Scanias dödgrävare.
Veckans kapitulation grundlades av ett antal stolpskott redan kring millenieskiftet under Percy Barneviks tid som styrelseordförande för Investor. Barnevik drev igenom den katastrofala fusionen Astra-Seneca, skapade en kris i ABB som bolaget inte hämtat sig från än och plöjde ner nästan en miljard i svarta hål i IT-bolaget Spray. Ovanpå allt detta sålde han en dominerande ägarpost i Scania till Volkswagen.
Jacob Wallenberg girade i veckan runt frågan varför man lät Percy härja runt i butiken och förstöra så mycket på så kort tid för att sedan belöna honom med rekordpension på 930 miljoner. "Vi måste spela bollen där den ligger", förklarade han. Det vill säga: Volkswagen äger en så stor del av Scania redan, alltså måste vi sälja resten.
Logiken i detta är inte glasklar. Men om framtiden behöver man däremot inte tveka. Om tio år är Scania kvar i Södertälje, men inte som det egensinniga och innovativa företag det är idag.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
