Folkpartiet har sedan några år mutat in ett område i svensk politik som alla andra riksdagspartier har övergett: hårdare tag. Inte ens de tidigare så straffvurmande Moderaterna spinner på hårdare tag-politiken längre, utan på mer diffusa känslor om ”otrygghet”. Och har därmed lämnat fältet fritt för major Jan Björklund att härja på. Det tidigare socialliberala partiet har nu en enda röd tråd i sin politik: staten ska vara stark, repressiv och kontrollerande.
Trots detta behåller Folkpartiet sina siffror i opinionsmätningar. Det är sannolikt inte samma väljare – men samma väljarantal. Det kan bara tolkas som att FP:s omsvängning ur ett strikt partitaktiskt perspektiv har varit lyckad. Det medan Kristdemokraterna har misslyckats att attrahera gamla Centerpartiväljare genom sina utspel om det förmodat bondförnuftiga ”verklighetens folk” och Centerpartiet inte vunnit något – snarare förlorat – på att jaga gamla Moderatväljare genom att bli nyliberala, nyliberalare, nyliberalast. KD och C har gjort alla fel, men Folkpartiet har lyckats: att som ett litet parti i en stor allians behålla sin storlek.
Betyder det att det är den liberalism som dagens Folkparti står för – betongvarianten – som ligger i tiden? Och att hoppet därmed är ute för en social och medkännande liberalism – den mer klassiska? Det vore ett sorgligt faktum för svensk poiltik. I högern finns nu bara värdekonservatism, nyliberalism, betongliberalism och skattesänkardogmatisk kvar.
I och med försvinnandet av socialliberalismen blir de nuvarande två politiska blocken en logisk konstruktion. Det finns inte längre några radikala liberaler eller någon borgerlig vänster som kan överbrygga skyttegraven. Men länge vilade liberala partier på två ben: det ekonomiska och det rättighetsbaserade. Det första med fokus på fria marknader och det andra på skydd för den enskilde: integritetsskydd, migrationsaktivism, kosmopolitism, hbt-rättigheter.
Folkpartiet har genom sin omsvängning gjort den tidigare självklara föreningen helt omöjlig. De båda traditionerna har en skarp linje mellan sig och Folkpartiet vilar på det hårda benet: den ekonomiska marknadsliberalismens. I och med det tvingar FP varje person som bekänner sig till liberalismen att välja det ena eller det andra.
De rättighetsfrågor som tidigare förknippades med medkännande liberalism är numera en av symbolerna för den radikala vänstern. Här finns en grupp väljare för de rödgröna att fånga upp.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
