Ledare Om det nu blir en högerregering kommer Åkesson kräva enormt inflytande, vilket inte alltid blir lätt för Liberalerna.
Jag önskar att jag hade kunnat skriva en annan artikel än denna. En artikel som i bästa fall hade förklarat varför de röd-gröna vunnit en klar seger i gårdagens val.
Alternativt en artikel som förklarat varför högerblocket vunnit, och spekulerat i vilken politik som skulle prägla en regering helt beroende av Sverigedemokraterna.
Men ingen av dessa artiklar är möjliga att skriva. Först på onsdag kan vi vänta ett slutgiltigt valresultat.
Först såg det ju så bra ut. Både TV4:s vallokalsundersökning och SVT:s Valu gav en ganska bekväm seger åt den röd-gröna sidan. Något mer i TV4, men ändå inom felmarginalen. Det höll i sig tills omkring hälften valdistrikten var räknade. Då började det plötsligt svänga. I skrivande stund har högerblocket ett mandat mer. Knappt en procentenhet.
På ett plan var det nästan märkligt att det inte gick enklare för oppositionen
Kan det ändra sig? Ja, men troligen inte.
Därmed blev även valet 2022 ett exempel på det vi sett så mycket av de senaste åren: tätt, tätt mellan blocken, och just därför knepigt att bilda regering, knepigt att vinna majoritet för en politik som håller samman.
På ett plan var det nästan märkligt att det inte gick enklare för oppositionen. I ett läge med hög inflation, orimliga elpriser och oro på nästan alla fronter, så valde svenska folket ändå att öka sitt stöd till regeringspartiet, och summan mellan blocken blev nästan exakt som för fyra år sedan. I de flesta andra situationer hade oppositionen tagit hem en jordskredsseger.
Om det nuvarande resultatet står sig ska Moderaterna och Kristdemokraterna försöka bilda regering med Liberalerna på ena sidan och Sverigedemokraterna på den andra, med Jimmie Åkessons parti som det största på den kanten. Det kan inte sluta väl. Han har redan sagt att de planerar att sitta i en regering, men en sådan uppgörelse kan Liberalerna knappast gå med på. Samtidigt har Johan Pehrson självsäkert slagit fast att Liberalerna är en garant för en borgerlig regering, så det kommer knappast bli aktuellt med ett nytt hopp över blockgränsen. I andra hand kommer Åkesson kräva ett enormt inflytande på de politiska sakfrågorna. Det kommer beröra allt från migrationspolitiken till integrationsfrågor, minoriteters rättigheter och kulturpolitik. En av de första saker vi kommer få räkna med är kraftigt minskade anslag till bistånd och kultursektorn. Det kommer inte bli några förändringar när det gäller vinster i välfärden, skatten kommer sänkas, vilket ger mindre resurser till välfärden, och villkoren för sjukersättning kommer stramas åt.
A-kassan har SD sagt att man aldrig kommer röra, men det är samtidigt en av Moderaternas kärnfrågor, så det blir rimligen en fråga om förhandlingar.
För Moderaterna gäller det nu att anpassa sig till det nya läget, att inte vara största parti på den borgerliga sidan.
Men det verkar inte vara något bekymmer, om man ska tro ledande borgerliga politiker. Det viktiga var maktskiftet, och för att nå det har partierna på den kanten gjort allt för att verka eniga.
Kanske var det också det som gjorde att de kunde göra en sista uppryckning. På den röd-gröna kanten har V och C gjort allt de kan för att verka oense. För att visa att de minsann inte vill ge det andra partiet något reellt inflytande. Att jämföra med Johan Pehrsons ord om att SD kan lita på Liberalerna.
Och ändå … när Johan Pehrson höll tal på Liberalernas valvaka sade han: “2026 är det val igen”, och när han sagt det var det som om tiden stannade för ett ögonblick. Pehrson vände blicken inåt, tycktes längta efter en av de där omtalade korvarna med bröd, och sedan tillade han: “Senast”.
Som om han redan nu förutsåg att det skulle bli komplicerat för en blåbrun regering att styra landet utan att det leder till nyval.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
