Det auktoritära Hongkong

ledare I det nya auktoritära Hongkong visar sig den nya klyftan i världspolitiken. Där har demokrati inget egenvärde om det inte är till nytta när det gäller att åstadkomma resultat.

I torsdags röstade den kinesiska Folkkongressen igenom de nya vallagar som bland annat ska styra vilka som får kandidera till Hongkongs parlament.

Enligt de nya reglerna ska bara kandidater som är ”patriotiska” tillåtas att ställa upp. De måste med andra ord svära sin trohet till fastlandskina. Samma kommitté som utser Hongkongs regeringschef ska få vetorätt över vilka som får ställa upp i valen till parlamentet.

All opposition ska med andra ord stoppas.

Många beskriver detta som den sista spiken i kistan för den modell med ”ett land, två system”, som Kina garanterade när landet tog över Hongkong från Storbritannien.

De snabba förändringarna ställer omvärlden inför ett moraliskt, politiskt och ekonomiskt dilemma. För demokratiska länder är det förstås orimligt att ett demokratiskt system nedmonteras. Men hur ska man förhålla sig till den nya kinesiska politiken?

De säkerhetslagar som antogs av Folkkongressen förra året var ett första steg. När de implementerades i Honkong några månader senare försäkrade regeringschefen Carrie Lam att att lagarna skulle användas mycket restriktivt och bara mot personer som ”gör tillvaron osäker” för den övriga befolkningen. Men vad som utgör en sådan osäkerhetsskapande verksamhet är förstås en bedömningsfråga.

Bloomberg rapporterade nyligen att över 100 personer har fängslats med stöd av de nya säkerhetslagarna. Över 80 procent av arresteringarna har gjorts av politiska skäl. Ett enda fall har handlat om fysiskt våld.

I januari fängslades 50 personer, bland annat Carol Ng, som leder Hongkongs fria fackförening HKTCU. Hon hade uppmanat ledamöter i parlamentet att rösta emot ett budgetförslag. En månad senare väcktes åtal mot 47 av dem. Nyhetssajten inbeijing.se skriver att bland de åtalade märks akademikerna Benny Tai, som var en av initativtagarna till demokratiprotesterna 2014 och Joshua Wong, som är en av demokratirörelsens förgrundsfigurer.

Rättegången ”som påbörjades i måndags, har i sig för många varit ett bevis för hur Hongkong i hanteringen av oliktänkande alltmer börja likna det kinesiska fastlandet”, skriver inbeijing.se. De nya vallagarna är nästa steg. Och ett mer avgörande sådant.

I förändringen av Hongkong framkommer också den skillnad i synen på politik och samhälle som allt mer klyver världen mitt itu. Den auktoritära våg som svept från land till land under de senaste decennierna ifrågasätter demokratin som samhällsmodell, ofta utifrån ett rent nyttoperspektiv. I brittiska BBC säger Regina Ip, grundare till New People’s Party i Hongkong och en av de som välkomnar Pekings politik gentemot Hongkong, att vi nu ser en rörelse mot ett system där de som är ”mer informerade” har makten.

När BBC-reportern påpekar att ett sådant system är odemokratiskt svarar Regina Ip:

– Ett demokratiskt system har inget egenvärde om det inte kan leverera goda resultat. Vi har haft 23 år av demokratiskt experiment och resultatet är långt ifrån tillfredsställande.

Demokrati som nyttomaximerande? Men så har demokratin sällan betraktats av de länder som infört demokrati.

Och just i den formuleringen, demokratin som egenvärde eller inte, öppnar sig den nya klyftan i världspolitiken.