Valet 2022 Hur är det möjligt att ett parti som kallar sig för Liberalerna och som tror på mänskliga rättigheter och människors lika värde föredrar att samarbeta med Sverigedemokraterna? Det frågar sig den före detta S-ministern och tidigare folkpartisten Carl Tham, som menar att det bästa som kan hända Liberalerna är att de åker ur Riksdagen.
Jag lämnade Folkpartiet 1983 eftersom jag ansåg att partiet hade blivit alltför ekonomiskt liberalt, nyliberalt istället för socialliberalt. Man hade i program och politik övergivit den gamla tesen att de ekonomiska krafterna ska vara inbäddade i ett starkt samhälle. Partiet stod fast vid grundläggande liberala värden och demokratin men det räckte inte för mig. Jag ansåg att en lössläppt marknad var ett hot just mot dessa värden.
Hur är det möjligt att ett parti som kallar sig för Liberalerna och som tror på mänskliga rättigheter och människors lika värde föredrar att samarbeta med Sverigedemokraterna?
Det var länge sedan. Folkpartiet har bytt namn till Liberalerna men det har inte ändrat politiken. Partiet är mer marknadsliberalt än någonsin och står bakom att centrala samhällsuppgifter som vård och skola också i fortsättningen skall marknadsutsättas. Men nu liksom på 80-talet står man ändå programmatiskt fast vid de grundläggande liberala värdena, mänskliga rättigheter, allas lika värde, yttrande- förenings- och religionsfrihet, liksom konstens frihet. Det sägs visserligen inte ofta av partiets företrädare men jag utgår ifrån att det är så, det står i partiprogrammet. De liberaler jag känner skulle bli förolämpade – med rätta – om jag ifrågasatte deras uppslutning kring dessa värden och principer. Det gäller nog många som kallar sig liberaler.
Men hur är det då möjligt att ett parti som kallar sig för Liberalerna och som tror på mänskliga rättigheter och människors lika värde föredrar att samarbeta med Sverigedemokraterna – som i historia, program och praxis visar en annan hållning- framför Socialdemokraterna? Hur kan det komma sig att partiets ordförande i kategoriska och bindande ordalag utesluter allt samarbete med Socialdemokraterna, men är mer än öppen för samarbete med Sverigedemokraterna?
Och som ett skäl anför han i en intervju att socialdemokratin misslyckats med energipolitiken! Man tror knappt sina ögon. Driver han med oss? Eller menar Liberalernas ordförande att påstådda misslyckanden på energiområdet är mer avgörande för partiets val av samarbetspartner än de grundläggande principer partiet bekänner sig till och som i flera avseenden hotas just av Sverigedemokraterna? Är det, konkret, viktigare med ett lägre kilowattimmepris än att människor behandlas med utgångspunkt från principen “människors lika värde”? Är det liberalernas budskap inför valet?
Vill Liberalerna inbilla oss att SD inte får något att säga till om när det gäller deras favoritfrågor?
Partiordföranden liksom andra liberaler flyr bakom formeln “vi kan samarbeta i sakfrågor” och antyder därmed att SD inte får något inflytande för sin människofientliga politik. Men vad är politik annat än sakfrågor? Är inte asylpolitik eller behandlingen av utlandsfödda i Sverige sakfrågor? Eller reglerna för Sveriges Television?
Vill Liberalerna inbilla oss att SD, även om det inte kommer med i regeringen men utgör ett regeringsunderlag, inte får något att säga till om när det gäller deras favoritfrågor? Att Åkesson får nöja sig med kilowattpriset?
Det är ju absurt. SD kommer av allt att döma få mellan 17-20 procent av rösterna, och blir kanske det näst största partiet, ungefär 4 gånger större än Liberalerna. Deras röster blir helt avgörande för den tänkta högerregeringen, i “sakfråga” efter “sakfråga”. Man måste ju närmast vara politisk idiot om man tror att de inte kommer utöva ett starkt inflytande på en rad viktiga samhällsområden. Hela den politiska atmosfären kommer att förändras och Sverigedemokrater kommer dyka upp på en rad viktiga positioner i det offentliga Sverige.
Nu tror jag inte att liberalernas ordförande är en politisk idiot. Sanningen är att han och hans partivänner mycket väl förstår detta men att de mörkar eller bluffar. Var god välj. De vill inte erkänna att de anser att det är viktigare att få en högerregering till makten, med hjälp av SD, än att stå för de principer som är den politiska liberalismens grund. Eller annorlunda uttryckt; marknadsliberalism (skolan, vården med mera) som en högerregering skulle främja är viktigare än den politiska liberalismens principer som kommer att försvagas. “Åkesson kan lita på liberalerna” som Pehrson formulerat saken.
Det är en sorglig historia. Det hade jag aldrig trott när jag lämnade Folkpartiet. Tvärtom tyckte jag att partiet under Bengt Westerbergs senare år gick i en annan riktning. Men det är också länge sedan.
Det bästa som kunde hända i svensk politik nu är att liberalerna inte kommer in i Riksdagen. De får då fyra år på sig att rekonstruera partiet: återskapa ett socialliberalt parti som kämpar för demokrati, mänskliga rättigheter och människors lika värde. Ett sådant parti behövs mer än någonsin i svensk politik. Med trovärdig personuppsättning är det nog många med mig som skulle kunna tänka sig att rösta på det.
Carl Tham, före detta utbildningsminister (S)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
