Det borde gå bättre för alliansen

SCB:s partisympatiundersökning gav lite lugn till regeringen, men borde skapa oro för alliansen.

Det är inte längre partiernas förslag som styr den svenska politiken – allt har blivit en kamp om mer eller (oftast) mindre tillförlitliga förtroendesiffror i opinionsundersökningar som publiceras var och varannan vecka.

I tisdags kom första delen av den undersökning som brukar träffa mest rätt – SCB:s partisympatiundersökning (PSU). Även den är befäst med mätfel – Socialdemokraterna tenderar att övervärderas, och Sverigedemokraterna att undervärderas – men är ändå hyfsat tillförlitlig i sammanhanget.

Alliansen hade som helhet inte tappat stöd sett till valresultatet i PSU:n, vilket regeringspartierna gjort. Socialdemokraterna hade däremot gått upp från senaste PSU:n. Tillsammans med Vänsterpartiet var det rödgröna blocket större än alliansen.

Inom alliansen stack en förändring ut – Kristdemokraterna fick ett stöd 3,1 procent, sin lägsta siffra sedan SCB inkluderade dem i undersökningen 1991. Det ser inte bra ut för partiledaren Ebba Busch Thor.

Egentligen ser det inte särskilt bra ut för alliansen över huvud taget, trots att de sitter på ett opinionsmässigt guldläge.

Det har stormat rejält kring regeringen de senaste månaderna. Miljöpartiet har inte visat sig från sin bästa sida, med en minister som lämnade efter Grå vargarna-skandalen och ett språkrör som mer eller mindre blev offrat för att få en känsla av förnyelse.

Socialdemokraterna har heller inte haft något momentum i vare sig opinion eller uppvisad regeringsskicklighet. Även inom de områden som regeringen bedriver en bra politik, har de svårt att nå ut med den.

Så hur kan det inte gå bättre för alliansen?

Kanske hittar vi svaret i söndagens i övrigt ganska trista partiledardebatt.

Anna Kinberg Batra (M) kunde inte öppna munnen utan att säga något anklagande om Stefan Löfven (S). Ebba Busch Thor vill straffa bort konsekvenserna av fattigdom. Det vill även Annie Lööf, som dessutom inte ställer sig bakom regeringens och övriga alliansens hårda flyktingpolitik. Jan Björklund (L) kunde inte sluta prata effektskatten, en fråga där det så sent som i går kväll visade sig att de fyra partierna inte är överens. Väljarna ser en allians som ska vara en enhet så väl som fyra individuella partier med egna förslag. Men det visar sig svårt att både ha kakan och äta upp den i opposition.

Kanske är det på väg att vända för regeringen. De senaste månadernas mantra om att utveckla den svenska modellen verkar ta fart och Löfvens regeringsombildning har fått tummen upp på många håll.

Eller så är det bara ett symptom på en allians som inte kan ge svar på väljarnas frågor om ökade klasskillnader och sjunkande skolresultat.