Ledare Jakten på mittenväljare som funderar på den blåbruna röran har lett till en debatt där arbetslösheten inte längre verkar vara en viktig fråga.
I boken Sysselsättningskoden (2021) argumenteterar Stefan Carlén och Christer Persson för att full sysselsättning är avgörande för att få bukt med segregationen, ta tillbaka välfärden och skapa fler gröna jobb.
Under den valrörelse som nu pågår är det en lättnad att läsa en vision för en aktiv finanspolitik, upprustad arbetsmarknadspolitik, riktade utbildningsinsatser och fler anställda i välfärden.
Författarna beskriver farorna med hög arbetslöshet så här:“I kölvattnet försämras folkhälsan, maktbalansen på arbetsmarknaden rubbas, och klyftorna ökar. Dessutom skapar arbetslösheten och otryggheten en grogrund för högerpopulism”
Det påminner om en valrörelse nära dig.
Den typ av folkhälsa som påverkas mest negativt av arbetslöshet är psykiska hälsa
För inte så länge sen fanns det en idé inom högern; arbete var nyckeln för att få bukt med samhällets problem. Deras förslag om ökade incitament för arbete var ineffektiva, men man pratade i alla fall om arbete. Nu finns det inte utrymme för det, debatten har istället vikt sig för SD:s dagordning.
Därför behövs det ordentliga förslag från vänster om hur man skapar ett samhälle som står bättre rustat mot högerextremism. Det smöras för mycket för mittenväljare som fortfarande går och funderar på den blåbruna röran.
I Ali Esbatis bok 10 år efter Utøya beskrivs framväxten av högerpopulism och dess koppling till högerextrem terror med hjälp av en liknelse om partiklar under uppvärmning. När samhällsklimatet hettar till börjar alla partiklar vibrera, och chansen att någon enskild partikel sticker iväg höjs successivt. Den typ av folkhälsa som påverkas mest negativt av arbetslöshet är psykiska hälsa. Alla blir inte våldsamma mot sina medmänniskor, långt ifrån, och våld mot sig själv är vanligare. Men det är skrämmande att hög arbetslöshet leder till både ökad psykisk ohälsa och är en grogrund för den radikala högern.
Dagarna innan Brexit-omröstningen 2016 knivhögs den brittiska parlamentarikern Jo Cox till döds av en högerextrem man. Han var sjuk. Han hade också läst i tidningarna i ett år att Storbritanniens alla problem berodde på invandring och politiker som var för invandring, som Jo Cox.
Man kan inte boka ett möte på arbetsförmedlingen för att utrota ondska. Men få kan säga med säkerhet att deras moral hade varit opåverkad i en djup kris. I Göran Greiders bok om Rudolf Meidner ser Meidner, då en ung pojke som växer upp i Weimarrepubliken, nazisterna. Meidner är socialist och har judisk härkomst. Men omringad av lyriska följare i en gammal republik i förfall, lyfter han sin högra arm. Han tar ner den fort, och när han cyklar hem fattar han inte riktigt vad som hänt. Senare sätter hans mamma honom på ett tåg till Sverige, tanken är att han ska återvända om några månader när allt lugnat ner sig. Meidners yrkesgärning kom att handla om ekonomi, till exempel full sysselsättning. Han motiverar sin politik med korthuggen stili snabba inledningar : “30-talets massarbetslöshet har gett upphov till forskning, vars resultat har giltighet än i dag…massarbetslöshet kan bli utgångspunkt för antidemokratiska rörelser.”
Att säga bröd framför moral är för fegt, men otillräckligt är också att bara prata om moral. Lea Ypi är professor i politisk filosofi men aktuell med den skönlitterära boken Fri, om uppväxten i det auktoritära Albanien. Hon ville skriva litterärt eftersom “ det är bara litteraturen, eller livet för den delen, som med trovärdighet förmår visa att idealism och materialism existerar samtidigt”.
Men det borde finnas utrymme för det även inom politiken, till och med under en valrörelse.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
