Det börjar inte med slag

söndagskrönika Att bara säga ”Om han slår så måste du gå” är en blind kommentar. Den bygger på en tro att människan är helt oberoende av samhället runt omkring. Men så enkel är inte världen, skriver Veronica Palm.

De flesta tänker nog att om du blir slagen är det väl en tydlig signal om att det är dags lämna en relation. Och jo, så är det ju. Men våld i nära relationer föregås av en lång normalisering. När det första slaget kommer upplevs det inte sällan som helt naturligt, som en självklar reaktion på något hon gjort eller sagt. Inte som den högljudda larmklocka det ser ut som för oss som står utanför.

Det är svårt att förstå att en vuxen människa låter sig bli slagen av en annan vuxen människa. Dessutom den hon fortsätta att leva tillsammans med. Ändå sker det, varje dag året om blir hundra tals kvinnor slagna i sina egna hem av någon de älskar eller har älskat. Det egna hemmet är den statistiskt sett mest riskfyllda platsen för en kvinna att vistas på.

Men det börjar, som sagt inte med slag. Kanske börjar det med att han är extra omsorgsfull, att han hämtar upp henne efter jobbet och vill att hon ska ägna all ledig tid med honom. Hon väljer bort vänner och familj för att få vara med den man som ger henna all uppmärksamhet. Inte sällan kombinerat med svartsjuk. Det ser ut som kärlek, men det leder till isolering. Efter hand blir han den enda hon har nära i sitt liv och att återknyta eller knyta nya kontakter blir nästan oöverstigligt. Han finns alltid där och fyller hennes tid. Svartsjukan skyddar hon sig från genom att aldrig ge honom anledning att misstänka något.

Isoleringen gör också att han kan kontrollera hennes liv och bryta ner hennes självförtroende, få henne att tro att hon är ful, trist och värdelös. Att han är den enda som kan stå ut med hennes sällskap och det ska hon vara tacksam för. Och hot. Om hon skulle försöka sig på att lyfta frågan om skilsmässa så blir barnen hans bästa slagträ. ”Han hotade med att ta barnen” är en vanlig förklaring till varför det tog så lång tid att orka bryta. Han säger att ingen skulle tro henne, att alla ser att hon är labil så han skulle få ensam vårdnad. Förvånansvärt många av dessa kontrollerande och starka män hotar också med att ta livet av sig, och ingen vill ju ha en annan människas liv på sitt samvete, kanske barnens pappa dessutom.

Att bara säga ”Om han slår så måste du gå” är lika blind kommentar som den klassiskt liberala ”Alla kan väl skaffa sig ett jobb med bra lön, om de bara satsar på det”. Båda påståendena bygger på en tro att människan är en isolerad ö helt oberoende av samhället runt omkring, av människor i sin närhet eller av den de socialiserats till att bli. Men så enkel är inte världen. Människan är resultatet av sina erfarenheter och upplevelser.

När du isolerats, ljugit och accepterat kan det vara svårt att plötsligt ringa upp en väninna för att berätta att du blir slagen av din man.

Ingen 15-åring står på tröskeln till gymnasiet och undrar om hon ska välja ekonomprogrammet för att sedan gå vidare till universitetet och bygga sig en framtid som företagsekonom i någon internationell koncern. Eller om hon ska välja att inte satsa på gymnasiet, utan istället välja en framtid med slitna axlar, låg lön och hopp om att en förtidspension går igenom. Naturligtvis är det inte så. Valet görs av de förutsättningar hon fått och de förväntningar hon har på sig. Klass helt enkelt och hur väl samhället runt henne har kompenserat och vidga hennes möjligheter.

På samma sätt finns ingen kvinna som lägger is på en svullen käke och samtidigt väljer mellan om hon vill ha ett slag till imorgon eller om hon skulle ta och lämna sin man. Hon lever i isolering, i hans kontroll och under hans ständiga hot. Det är väldigt svårt att då uppleva att du har ett val, att det är möjligt att ta sig vidare. Därför behövs en omgivning som kan hjälpa till att bryta upp den normalisering han haft år på sig att bygga runt henne.

Just här är landets kvinnojourer helt centrala. När du isolerats, ljugit och accepterat kan det vara svårt att plötsligt ringa upp en väninna eller en syster för att berätta att du blir slagen av din man. Och att gå till socialen är ett stort steg för den som ännu inte vågat tro att det finns en väg ut. Där ska det diarieföras och kanske blir det en orosanmälan om barnen. På kvinnojouren kan du få råd och stöd, utan att myndigheterna dras in innan du själv är rustad för det. Landets jourkvinnor är sanna hjältar där det offentliga inte klarat av att skydda kvinnor och barn.

Veronica Palm är f d riksdagsledamot för S, och beskriver sig själv som ”Feminist, antirasist och mycket snällare än somliga tror”