Det europeiska skeppet sjunker

Avpolitiseringen av det politiska livet kopplat till ett allt mer teknokratiskt EU har jagat bort politiska talanger. För att förhindra att EU ska sjunka, måste samarbetet vändas upp och ner – en europeisering nerifrån-och-upp. 

Varje år firas Europadagen, som en påminnelse om ursprungstanken, att det gick att skapa fred mellan forna fiender. Men EU:s utveckling på senare tid har inte gjort det särskilt motiverat med högtidstal eller att spela Europahymnen.

Förväntningarna som fanns för några decennier sedan om ett socialt och progressivt Europa har inte infriats. Unionen blev aldrig någon motvikt mot kapitalet. Bryssels främsta uppgift tycks istället ha varit att värna näringslivets intressen. Men liberalismen är paralyserad, tidigare ekonomiska lösningar fungerar inte längre och hotas av den växande nationalismen. Så det har blivit varken hackat eller malet. Vi har fått ett EU som inte älskas av någon.

Det har i bland sagts att det saknas ett europeiskt ledarskap från förr, typ Mitterrand och Schmidt. Men det är en alltför enkel förklaring. Avpolitiseringen av det politiska livet kopplat till ett allt mer teknokratiskt EU har jagat bort politiska talanger. När krisen kommer och demokratiska lösningar inte finns på plats tar lätt auktoritära idéer över i tomrummet. Vi ser det i den absurda tyska doktrinen att fattiga och skuldsatta länder ska kunna spara sig till tillväxt och välstånd. Enda resultatet är en ekonomisk stagnation i Europa.

En av EUs bärande idéer om öppna gränser och passfrihet har hastigt försvunnit i takt med att taggstrådstängsel rests och gränskontroller införts.

Vi ser också hur demokratin är på väg att avskaffas i ett antal centraleuropeiska länder. De stora demonstrationerna i Warszawa i helgen till stöd för demokratin och en fortsatt anknytning till Europa är glädjande. Men hur kan oppositionen i Polen ha EU som ett moraliskt föredöme, sedan kommissionen i veckan tillsvidare accepterat terrorlagarna i Turkiet, som diktatorn Erdogan vill använda för att bestraffa varje form av kritik?

Det är dessvärre också svårt att tro att de massiva polska EU-demonstrationerna egentligen kan ändra det som tycks ofrånkomligt, att EU kan komma att klyvas, och att ett putinistiskt Centraleuropa och ultraliberalt Storbritannien går sina egna vägar.

Så det europeiska skeppet sjunker. I ett sådant läge skulle alla som vill vara européer kallas för att försöka pumpa läns. Men de europeiska eliterna vill inte det. Det strider mot reglerna att till exempel samla in alla skulder för att hantera dem gemensamt. Eller att centralbanken får i uppgift att rädda regeringar, inte bara banker.

Det finns nu tecken på att vänstern försöker samla sig kring den tidigare grekiske finansministern Yannis Varoufakis. Men att skapa ett solidariskt Europa är mycket svårt. För en folklig förankring räcker det inte med att sjunga Europahymnen.

Federala lösningar är impopulära, men kan bli nödvändiga i några fall, om det är uppenbart att breda befolkningsgrupper tjänar på det. Men i första hand måste EU vändas upp och ner. Det krävs en europeisering nerifrån-och-upp av ett projekt som hittills nästan bara varit uppifrån-och-ner. Är det möjligt eller är det för sent?