Svensk Minks VD Johan Dalén skriver att Miljöpartiet för vidare lögner från ”djurlobbyn” angående minkfarmerna, men företräder själv ett vinstintresse som tjänar stora pengar på att stänga in minkar i små burar.
Dalén använder ord som ”skräckpropaganda”, ”djurlobby”, ”morallobby”, ”lögner” och ”förtal”. Det är argument som ofta tas till när de övriga argumenten tryter: man angriper motståndaren.
Djurens Rätts arbete bygger på kunskap om djurs behov och naturliga beteende. Till skillnad från Svensk Mink har vi inget eget vinstintresse av det vi gör, vi företräder djuren. Medan Svensk Mink försvarar vinstintresset står vi upp för vad 8 av 10 svenskar tycker, nämligen att det är något djupt fel i att föda upp djur i bur för päls. Dessa människor har inte blivit ”lurade av djurlobbyn”. De har tänkt själva.
Nära 100 klädföretag som finns med på Djurens Rätts pälsfria lista har tagit avstånd från päls. De vet att deras konsumenter inte vill riskera att av misstag få med sig en jacka med en pälskrage. Riksdagspartierna V, MP och S anser att dagens minkfarmning inte följer djurskyddslagens intention. De har lyssnat på vad svenska folket tycker.
Det som Dalén kallar för djurlobby är Sveriges största djurrättsorganisation, en folkrörelse med 35 000 medlemmar, medan Svensk Mink företräder omkring 75 minkfarmare som vill fortsätta att tjäna miljonbelopp.
Vi redovisar öppet våra opinionsundersökningar och råmaterial, till skillnad från Svensk Mink som trots förfrågningar vägrar lämna ut sin Sifo-undersökning till allmänheten.
Jag skulle akta mig för att slänga ur mig att svenska minkar har det bäst i världen när lägstanivån är så låg. Översatt till mänskliga mått är burarnas storlek att jämföra med ett litet badrum med lågt i tak. Minkar, som är ensamlevande rovdjur med behov av att klättra, simma, jaga och röra sig över stora ytor får inte sina behov tillgodosedda genom att de får bollar att leka med i burarna. Minkarna som lever i det vilda i Nordamerika i sin naturliga miljö har det bäst i världen.
Det är intressant att se att ett antal länder i övriga Europa har avvecklat sin pälsindustri på grund av etiska skäl, eller genom striktare regler. När djurskyddsreglerna inom den här branschen börjar ta hänsyn till djuren, då blir den nämligen inte längre lönsam och brukar försvinna. Det hände till exempel med rävfarmningen i Sverige som inte längre finns kvar på grund av att djurskyddsreglerna blev bättre.
Vi kan inte undgå att diskutera om det är etiskt acceptabelt att ta ifrån djur nästan allt det som är viktigt för dem bara för att någon vill tjäna pengar på deras päls. Är vi beredda att sätta stopp för en behandling av djur som i dag redan är avvecklad i många andra EU-länder? Det finns andra värden att försvara än de ekonomiska.
Camilla Björkbom, förbundsordförande Djurens Rätt
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
