gästkrönika VDn för hamburgerkedjan Max klagar på dålig lönsamhet vid hemkörning. Kristian Mandin blir mer upprörd över företagets bristande sociala engagemang.
Snabbmatskedjan Max VD och ene arvtagare Richard Bergfors uttalar sig i en intervju i Dagens Nyheter om hur företaget hanterat den pågående pandemin. Artikeln fokuserar till stor del på det där med matbud och Bergfors är missnöjd över att Max marginaler sjunker när kunden beställer hemkörning och han tycker att matbudsföretagens marginaler är för höga.
2019, innan pandemin slog till, gjorde Sveriges Radios Kaliber en serie reportage om näthandel. Serien byggde på att 100 % av en reporters privata inköp under en period gjordes på nätet och något som blev som en symbol i reportageserien var ett paket bomullspinnar reportern köpt för tolv kronor fraktfritt.
Hur kunde det gå till?
Hur kan man i Sverige, landet som sägs ha världens högsta kostnader för personal, köpa något för tolv kronor och få det levererat till dörren utan extra kostnad?
Kaliber kunde konstatera att budföretagen var några usla arbetsgivare. De lågavlönade anställda tvingades jobba långa pass och köra omkring i bilar med körförbud. Men kunderna – alltså företagen som köpte frakttjänster, berättade ofta stolt om sitt värderingsarbete.
Det som sticker honom i ögonen är budföretagens marginaler men inte de arbetsvillkor de erbjuder.
Den gamle Nobelpristagaren Milton Friedman har nog börjat komma lite på skam men hans tanke om att det inte finns några fria luncher är fortfarande, i all sin enkelhet, gångbar.
För allt kostar, så även en utkörd lunch från Max, och det vet även Max-vd:n Richard Bergfors och säger att han för dialog med företagen som kör ut maten.
Oj!
Vad hjältemodigt av Bergfors att ”föra dialog” – att han vågar!
Men är inte Max ett företag som tar ett socialt ansvar?
Om det stämmer borde i så fall Max sluta ”föra dialog” och istället ställa krav – de gör ju det i andra sammanhang – Max försöker vara ett värderingsföretag som gärna skryter om sina ställningstaganden.
Men när det gäller kostnadsbilden för utkörning av mat är det enligt Bergfors mest synd om Max och den avsaknad av lojalitet Bergfors visar gentemot de som kör ut hans mat är graverande – han vill att kunden ska betala mer så Max kan säkerställa sina marginaler och det som sticker honom i ögonen är budföretagens marginaler men inte de arbetsvillkor de erbjuder.
Så var det med det sociala ansvarstagandet.
Budens situation följer ett mönster – dåliga arbetsvillkor och oseriositet dyker upp i branscher som är nya.
En gång i tiden var pizzerior kända för att fuska med allt de kunde fuska med.
Idag har kryphålen täppts till.
Rot- och rutbranscherna var också branscher som i sin början ofta hade dåliga villkor. Företag som sålde städtjänster pressade ner priserna från en redan låg nivå och det tog flera år för företagen att inse att kunder som köpte hemstäd föredrog kontinuitet och kvalitet framför att spara någon hundralapp i månaden.
Nagelbranschen var en annan bransch där personalen ofta arbetade – och även levde – under fruktansvärda villkor. Dessa nagelsalonger hyrde inte sällan lokaler i stora köpcenter som ägs av företag som precis som Max slår sig för bröstet med sitt värderingsarbete men som inte är så noga med vem de samarbetar med.
Och det senaste exemplet är villkoren för de som kör hem varorna vi köper på nätet.
Och märk väl att deras samarbetspartners inte är oseriösa småföretag som vill göra snabba stålar. Nej, det är stora nationella och internationella kedjor som precis som Max gärna berättar om sin godhet.
Fan tro’t.
Det blir lite pinsamt att läsa artikeln om Bergfors och Max – vad är det han vill säga?
Ska vi tycka synd om honom?
Vill han att vi ska tro att Max också är offer för matbudsföretagens cynism?
Stackars Max!
Om det är någon som kan ställa krav på sina samarbetspartners så borde det vara ett företag av Max storlek.
Men det omaket är Bergfors inte beredd att göra.
Han beklagar sig hellre över sina egna villkor och outsourcar de dåliga arbetsvillkoren.
Så slipper han ta det ansvar han så gärna skryter om att han tar.
Och låter någon annan betala för lunchen.
Kristian Mandin är konsult. Han är också aktiv som samhällsdebattör kring frågor om utbildning, kultur och samhällsvärderingar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
