Socialism ”För mig är socialism att de arbetande människorna erövrar ägande och makt i företagen och på så sätt ersätter det kapitalistiska ägandet.”
Bortsett från rubriker finns begreppet socialism eller socialistiskt på två ställen i det socialdemokratiska partiprogrammet. Det första är:
- Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål.
Frånsett just ordet socialism skulle nog alla riksdagspartier, inräknat SD, hålla med om det målet. Bara det inte kallas socialism. Det andra är:
- Kunskap ökar i betydelse i arbetslivet. Företagens framgångar blir allt mer beroende av de anställdas kompetens. Behovet av kvalificerad utbildning har ökat. Det har också kravet på sociala kompetenser, som förmåga att samarbeta och att självständigt arbeta med olika arbetsuppgifter. Detta innebär med ett klassiskt socialistiskt synsätt att de arbetande kan återfå kontrollen över det egna arbetet och därmed stärka sin position i det ekonomiska livet. Maktrelationen mellan arbete och kapital förändras och arbetets position förstärks.
Jag förstår inte riktigt vad som menas med att ”återfå kontrollen”. Syftar det på det förkapitalistiska produktionssättet? För i kapitalistiskt ägda företag har de arbetande knappast någonsin haft kontrollen. Kanske är inte stödet för att stärka de arbetandes position i det ekonomiska livet lika brett som för socialismen under punkt ett. Men jag har svårt att tro att särskilt många i de borgerliga partierna har något emot ett sådant stärkande. De stödjer ju i huvudsak kollektivavtalsmodellen och MBL.
Min slutsats är att socialdemokraterna numera inte är socialister i den meningen att de vill ersätta kapitalismen med något annat. Meidners fonder var det sista initiativet som togs i den riktningen.
Vänsterpartiet då? Begreppen socialism, socialistisk eller socialistiska förekommer på sex ställen i det på partikongressen nyligen antagna vänsterpartistiska partiprogrammet.
- Vänsterpartiet är ett socialistiskt, feministiskt och antirasistiskt parti på ekologisk grund som samlar människor för att bygga ett bättre samhälle, där alla kan leva i trygghet, frihet och jämlikhet.
Om det finns inget att säga förutom att de flesta människor nog vill leva i trygghet, frihet och jämlikhet oavsett om de kallar sig socialister eller inte.
- I land efter land växte starka arbetarrörelser fram, tillsammans med en uppsjö av andra folkliga rörelser. De drev igenom en lång rad krav på demokrati, rättigheter och socialistiska lösningar trots hårt motstånd från överklassen.
Vad menas då med ”socialistiska lösningar” som mötte motstånd från överklassen? Den allmänna rösträtten? Sjukförsäkringen? Barnbidraget? ATP? De flesta av de ”lösningarna” genomfördes ihop med liberaler och andra som inte såg sig som socialister.
- Mycket av det vi tänker på som bra med det här landet kommer ur socialistiska och feministiska reformer.
Återigen: Vilka reformer var socialistiska?
- Vi vill demokratisera beslut som i dag fattas i stängda styrelserum. Vi vill komma ur kapitalismens ständiga ekonomiska och politiska kriser, till ett samhälle som söker riktiga lösningar. För att göra det behövs en rad skiften till gemensamma, demokratiska ägandeformer som kan hantera de stora samhällsutmaningarna. Det är det vi tänker på som socialism.
Här närmar sig ju programmet ändå en liten grad av precisering. Men frågan blir ändå och återigen vad som är socialismens ”riktiga lösningar”. Och vilka ägandeformer är gemensamma och demokratiska? Avses offentligt ägande? Typ Vattenfall eller allmännyttiga kommunägda bostadsföretag? Återigen finns det en hel del icke-socialister som är för sådana ägarformer. Om detta är socialism betyder det att en majoritet i riksdag respektive kommunfullmäktige genom försäljning/privatisering kan avskaffa socialismen efter ett val.
- Att slå in på en socialistisk väg framåt handlar om att organisera arbetet på bättre sätt, för att bygga ett samhälle där vi kan leva friare liv. Där det finns bra skolor, bostäder och möjligheter i livet för alla. Där det finns gott om tid för kärlek och omsorg om varandra. Där ekosystemen har utrymme att återhämta sig. Där vi går med sträckta ryggar på arbetsplatsen. Där vi fattar de avgörande besluten tillsammans.
Jättevackert! Men allt detta goda omfattas väl av alla riksdagens partier, bara det inte kallas socialism?
- Vi vill lämna maktstrukturerna bakom oss och utveckla ett jämställt och socialistiskt samhälle, byggt av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.
Jag trodde detta fantastiska bortom ”maktstrukturerna” var något som händer först då vi når det klasslösa samhället – kommunismen.
Min slutsats blir att det inte finns något socialistiskt parti i Sverige om begreppet skall vara meningsfullt.
För mig är socialism att de arbetande människorna erövrar ägande och makt i företagen och på så sätt ersätter det kapitalistiska ägandet. Jag kallar det frihetlig socialism. Bo Rothstein kallar det liberal socialism.
En sådan socialism kan inte byggas av politiska partier eller parlament. Den kräver individuella initiativ. Och den är inte utan problem. Kapitalister kan återerövra ägandet. Och den kommer aldrig att bli allomfattande. Men den existerar. I verkligheten.
Johan Lönnroth, är bland annat tidigare vice partiledare för Vänsterpartiet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
