Förra vinterns stora samtalsämne var de utförsäkrade. Sjuka människor, en majoritet av dem kvinnor, kastades ut ur försäkringssystemet och hänvisades i stället till Arbetsförmedlingen. Med argument som gick ut på att långtidssjukskrivningstalen var alltför höga bröts sjukförsäkringssystemet ned. Detta utan att ta hänsyn till fakta som fanns om hur marginaliserande och knäckande detta skulle bli för alla dem med långvariga och kroniska sjukdomar.
Socialförsäkringsministern Ulf Kristersson medgav i höstas att något bör göras åt detta. Men i väntan på utredningar utförsäkras svårt sjuka lik förbaskat.
Den här vinterns stora debatt borde handla om de unga förtidspensionärerna. Nyligen berättade SVT att antalet unga med aktivitetsersättning ökar. 26 000 personer mellan 19 och 30 år. Just unga som blev förtidspensionärer var något som de borgerliga partierna använde flitigt som slagträ mot Socialdemokraterna. Men nu visar det sig att just de har blivit fler under åren med borgerligt styre.
Utpressning har den kallats för, men även rena slavkontrakt. Fas 3 inleddes våren 2009. Två år har nu gått och resultatet är solklart. En arbetssökande slussas in i Fas 3 efter att ha varit inskriven i Arbetsförmedlingen i 450 dagar. Arbetsgivaren som tar emot en arbetslös får 225 kronor om dagen. Den arbetssökande får däremot bara 65 procent av sin tidigare lön.
Fas 3 är en del av regeringens arbetslinje, men den leder sällan till anställningar. Tvärtom har en del arbetsgivare, också offentliga sådana, satt det i system att utnyttja de arbetssökande som hamnar i Fas 3.
Regeringens enda politiska vision hittills har varit att sänka skatterna. Det utanförskap som den en gång i tiden lanserade, och som gav dem regeringsmakten för fyra år och 105 dagar sedan, har de själva stärkt. Vad är regeringens moraliska ansvar? Det är ovärdigt ett välfärdssamhälle att sjuka kastas ut i fattigdom. Det är ofattbart att människor arbetar gratis åt arbetsgivare som får bidrag medan den arbetslöse får klara sig på i princip hälften av sin tidigare lön.
Enligt siffror från OECD går det ”bra för Sverige”. Vi får beröm, mycket tack vare våra budgetregler. Då är det skamlöst att regeringen Reinfeldt inte har några politiska ambitioner. En regering har ett ansvar att leva upp till sina politiska löften. När alliansen kom till makten lovade de jobb och ett slut på det så kallade utanförskapet. I stället ökar ojämlikheten, unga förtidspensioneras, unga har ingenstans att bo – då borde väl regeringen ha lite ambitioner!?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
