debatt Lyssna till de röster inom vetenskapen och civilsamhället som har tystats alltmer sedan Sverige krävde eget ”andrum” 2015, skriver de medverkande i Asylkommissionens antologi.
Vi som undertecknar den här debattartikeln har alla skrivit i Asylkommissionens antologi Rättssäkerheten och solidariteten – Vad hände?. Vi har egen erfarenhet av att söka asyl, av forskning eller av praktiskt arbete för att bidra till ett gott asylmottagande i Sverige. Vi representerar olika kunskapsområden och har alla sett en bristande rättssäkerhet i asylprocessen. Vi har sett asylmottagandets konsekvenser för hälsa och re-traumatisering, och vi har sett människors behov av att känna tillhörighet och tillit till samhället, medmänniskor och myndigheter.
Ur de olika perspektiv som representeras i vår antologi ser vi också något annat gemensamt, nämligen ett asylmottagningssystem som har misslyckats med att ge skyddsbehövande människor skydd och förutsebarhet. En tilltagande avhumanisering av människor i politiska samtal och i mediers retorik sker på ett sluttande plan i riktning mot en auktoritär samhällsutveckling. Detta syntes inte minst i riksdagsdebatten inför antagandet av en ny utlänningslag i veckan.
Till skillnad från vad många riksdagsledamöter låter påskina, ser vi invandrade ungdomar och vuxna som sliter hårt, jobbar dubbla pass och tar hand om det svenska samhällets barn, gamla och covid-patienter.
Vi möter föräldrar med svåra psykiska och psykosomatiska tillstånd som orkar upp varje morgon och ser till att få i väg sina barn till förskola eller studier de tidigare saknat tillgång till.
Vi möter också människor som inte orkar mer, som har klarat sig från krig och våld, korsat nationsgränser för att sätta sig i säkerhet och nu knäcks av en brutal asylhantering i Sverige.
I systematiskt genomförda studier, grundade i långvarig empirisk insamling, har vi lyssnat till civilsamhällets aktörer som erbjuder sängplats, mat, läxhjälp och en del av sin lön för att skydda och hjälpa människor som fått avslag.
Vi har studerat avslagsbeslut och asylutredningar som inte skulle godkännas som utredningsarbeten inom andra samhälleliga institutioner.
Vi har läst protokoll och observerat förhörsliknande intervjuer med traumatiserade människor som sida upp och sida ner krävts på detaljerade uppgifter om det våld de tvingats uthärda eller bevittna – intervjutekniker helt i strid med all samlad kunskap om hur man intervjuar barn och människor med trauman. Berättelserna får sedan ytterst liten betydelse i beslutsfattandet.
I samhällsdebatten ser vi andra saker: Skyddssökande beskrivs som hot mot Sverige och säkerheten. ”Behovet”, som det ofta heter, av fler poliser, utbyggda förvar och ständiga utfall om att ”ett nej är ett nej” (trots de illa hanterade asylutredningarna) bidrar till det som inom forskningen kallas för en misstänksamhetens kultur.
Vi har även mötts av journalister som berättat att de förbjudits av sina redaktionsledningar att berätta mer om asylsituationen.
Inte ens rätten att söka asyl för människor på flykt är något som värnas av politiker eller lyfts fram av så kallade oberoende medier. Det framstår som ett underliggande oemotsagt antagande att den svenska asylprocessen präglas av rättssäkerhet, trots att exemplen på motsatsen är så många att de inte längre kan betraktas som undantag. Utan empiriska belägg, beskrivs asylsökande människor som hot och problem i stället för individer i behov av skydd som är en tillgång i samhället. Nytta och produktivitet har blivit viktigare än människovärde och skyddsbehov när det kommer till att avgöra vem som ska bli en del av Sverige.
Den brittiska filosofen Miranda Fricker har myntat begreppet epistemisk orättvisa som handlar om att det är utmärkande för samhällen att de människor, grupper och institutioner som besitter makten i samhället också har tolkningsföreträde över vad som kan räknas som kunskap och vem som är trovärdig nog att förmedla den. Att föra fram kritisk kunskap som utmanar makten är därför alltid förenat med mer eller mindre omfattande svårigheter i såväl diktaturer som i mer demokratiskt stadda stater. Sådana svårigheter möter vi i dag vad gäller frågan om övergreppen mot asylsökande människor i Sverige.
Trots att människor med asylerfarenhet, forskare och ett engagerat civilsamhälle har relevant kunskap – så verkar den ha blivit ointressant eller omdefinieras till ett besvärande tyckande.
”Er kunskap är också bara en partsinlaga” förkunnade en rikspolitisk representant för något år sedan när frågan om forskningens betydelse togs upp.
Åtskilliga av oss har också fått långt fler debattartiklar på området medmänsklighet, asylrätt och rätts(o)säkerhet refuserade än vi fick tidigare. Vi har även mötts av journalister som berättat att de tyvärr förbjudits av sina redaktionsledningar att berätta mer om asylsituationen eller om behandlingen av de ungdomar som kallas ensamkommande.
Ett samhälle som vänder forskningen, den beprövade erfarenheten och kunskapsutvecklingen ryggen, utom när det finns enstaka forskning/forskare som lägligt nog legitimerar det egna agerandet, är ett farligt samhälle. I Europa finns flera exempel på att skendemokrati och avhumanisering tar över när kunskap och människovärde inte längre prioriteras framför andra typer av krafter, såsom känslor, fördomar och utpekande av syndabockar.
Med Asylkommissionens antologi kräver vi nu att politikerna bromsar i utförsbacken och vänder om. Lyssna till de röster, både vetenskaps- och civilsamhällets, som har tystats alltmer sedan Sverige, mitt i asylnöden, krävde eget ”andrum” 2015. Med den nya lagen kommer vi att få se kraftigt försämrande villkor för människor som söker skydd i Sverige. I värsta fall får vi se ett lidande på ett sätt som är än mer ovärdigt ett välfärdssamhälle. Sluta låta prestige och mytbildning leda till oåterkalleliga skador för människor och för demokratin. Det går att skapa ett samhälle där vi kan leva tillsammans och skapa ett välfungerande mottagande av människor på flykt.
Torun Elsrud (red.)
Sabine Gruber (red.)
Anna Lundberg (red.)
Elisabeth Abiri
Henry Ascher
Åsa Backlund
Eva Blomberg
Melika Ebrahimi
Carin Flemström
Aino Gröndahl
Zeeshan Haidari
Martin Harling
Alice Hertzberg
Sofi Jansson-Keshavarz
Jessie Jern
Mohamed Kiswani
Annika Lindberg
Helena Lindholm
Patricia Lorenzoni
Karin Lövestam-Öberg
Diana Mulinari
Fanny Mäkelä
Anders Roos
Joseph Trawicki Anderson
Hamid Saadat
Zahra Samadi
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
