ledare Strandskyddet handlar om allemansrätten, men också om att skydda framtida bebyggelse från stora vattenflöden.
Hur ska Annie Lööf hålla ihop Centerpartiet, med många landsbygdsväljare som inte alls känner igen sig i en del av de Stureplansliberala hugskott hon kommer med?
Lösningen är att då och då lägga förslag som vädjar till landsbygdsväljarnas ekonomiska egenintresse. Som att försöka öka fastighetsvärdena på landet, genom att luckra upp strandskyddet.
Men har Lööf övervägt riskerna med en sådan uppluckring?
Hon höll ett intressant sommartal på Långholmen i Stockholm häromdagen, om att stärka grundlagsskyddet för en allt mer ifrågasatt demokrati.
Men talet handlade också om annat, till exempel dramatiken när en man som fick simma från sin bil i ett översvämmat Gävle och bostäder i Belgien och Tyskland som klimatförändringarna smulat sönder.
Tio minuter senare tog hon upp Centerpartiets krav om att luckra upp strandrätten. Lööf menade att det är ”vansinniga regler” som förhindrar markägare att tjäna en slant på att kunna bygga strandnära, något som bromsar landsbygdens utveckling.
Annie Lööf gynnas av en politisk journalistik som tycker det är kul om strandskyddet kan spräcka regeringens budget. Men man skriver däremot väldigt lite om sakfrågan.
Det har förmodligen förekommit en del byråkratiska taffligheter när det gäller hur strandrätten tillämpats. Men kan man som Lööf i ena stunden ondgöra sig över de klimatkatastrofer vi alla ser och i nästa ögonblick förkasta ett regelverk som kanske kan förhindra några av dessa fasor? Hänger inte det ena ihop med det andra?
Strandskyddet är en del av det som vi kallar allemansrätten. 100 meter från hav, åar och andra vattendrag får det byggas, till glädje för oss som älskar promenader i naturen. Men orörda, kraftfullt bevuxna stränder kan också fungera som buffertzoner mot kraftfulla vattenflöden.
Med strandskyddet kan man alltså förhindra bebyggelse som annars skulle riskera att förstöras av översvämningar, havsnivåhöjningar och ras.
Inget av detta är längre några akademiska teorier utan en högst brutal verklighet.
Larmrapporten från IPCC häromdagen förutspår en meter högre havsnivå till sekelskiftet. Skåne och Blekinge kan alltså komma att försvinna på sikt.
Om det hjälper vet man inte, men vallar mot havet byggs nu vid Skånes sydspets. Nya sommarbostäder med havsutsikt är inte att tänka på.
Det som hänt i Gävle visar att översvämningshotet inte behöver handla om havsnivåerna. Klimatförändringarna kan slå till lite varstans också vid små sjöar och mindre vattendrag i Norrlands inland.
Visst kan man som Centerpartiet reducera frågan om strandskyddet till en allvarlig inskränkning i äganderätten. Men om slutresultat blir att det byggs hus som riskerar spolas bort, då uteblir förmodligen vinsterna från de höjda fastighetsvärdena. Kommer landsbygdsväljarna då att rösta på Centerpartiet?
Annie Lööf gynnas av en politisk journalistik som tycker det är kul om strandskyddet kanske senare i år kan spräcka s-regeringens budget. Men man skriver däremot väldigt lite om sakfrågan.
Försäkringsbranschen kan inte som medierna reducera frågan till ett politiskt spel. Här är man faktiskt bekymrad över det växande antalet översvämningar.
Klarar husägarna framtida höjda premier? Om inte, vem ska betala?
Staffan Moberg från försäkringsbolagens branschorganisation förklarade i Rapport i veckan att han aldrig skulle köpa ett hus som ligger direkt vid stranden. Det vill säga just det som Annie Lööf vill att vi ska göra.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
