Sedan valförlusten i höstas har många efterlyst en ny berättelse för socialdemokratin och vänstern. Vad den berättelsen bör innehålla har varierat beroende på vem som har efterfrågat den.
När en ny generation tyska och brittiska socialdemokrater hittade en intressant riktning efter Blairs och Schröders ”tredje vägen” och ”nya mitten”, berättade de om den i en liten skrift som fick namnet ”Att bygga det goda samhället”.
Upphovspersonerna var Jon Cruddas, parlamentariker för Labour i Storbritannien och Andrea Nahles, partisekreterare för tyska SPD. Tillsammans la de fram ett antal punkter i vad de kallar ”den demokratiska vänsterns projekt”.
Med demokrati, gemenskap och pluralism som utgångspunkter och med de tre klassiska vänstervärderingarna frihet, jämlikhet, solidaritet som bas, började Cruddas och Nahles prata om samhället.
De slog också fast behovet av att kontrollera och beskatta finansmarknaden för att stävja kapitalismen. En rejäl vänstersväng utan att för den sakens skull söka sig tillbaka till en svunnen socialdemokratisk guldålder. För någon sådan finns inte, enligt författarna, att återvända till.
Det finns bra och dåliga inslag i alla programförklaringar. Men det som gör ”Det goda samhället” riktigt intressant är viljan att vitalisera själva demokratin. Cruddas och Nahles riktar sin uppmaning till det civila samhället, fackföreningarna, de sociala rörelserna, partipolitiskt engagerade och alla som vill ha ett socialt rättvist, hållbart och demokratiskt Europa.
Men parallellt med socialdemokraternas formering kring idén om det goda samhället, och samtidigt som högerextrema runt om i Europa ger sin version av vad gemensamhet går ut på, så anstränger sig konservativa politiker för att ta initiativet i frågan om samhället.
Brittiska Tories har lanserat konceptet ”The Big Society” – det stora samhället – som är den högervision kring gemensamhet och samhällelighet som står mot vänsterns idé om det goda samhället. Med det inte sagt att högern på något sätt tror på samhällets institutioner. ”The Big Society” vänder sig uteslutande mot civilsamhället. Det stora samhället ska ersätta staten.
”Big society – not big government”, lyder affischkampanjer på ett sätt som härmar den amerikanska Tea Party-rörelsens paroller. Och det är i Tea Party-rörelsens kombination av värdekonservatism och brinnande engagemang för lokalsamhället som brittiska Tories och säkert många andra europeiska högerpartier söker en ny berättelse. En berättelse som ska hålla och fungera efter att skattesänkningar och åtstramningspaket har genomförts.
I det sammanhanget blir Jon Cruddas och Andrea Nahles idéer mer intressanta. En stärkt relation mellan demokratin och civilsamhället anses avgörande för samhällsutvecklingen, när nu högern så gärna vill krympa det offentliga rummet. Den insikten borde utgöra en av beståndsdelarna i den nya berättelsen för vänstern som nu efterfrågas.
En längre version av den här ledartexten av Devrim Mavi finns i tidskriften Arena nummer 2/2011 som utkommer den 29 mars.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
