Sjukvård Vi på vänstersidan har ofta begränsat oss till att hävda att det behövs med pengar till vården, men vi har varit sämre på att konkret förklara vilka visioner vi har för den framtida sjukvården. Det skriver företrädare för den socialdemokratiska sjukvårdsgruppen ”Bättre och Jämlik Hälsa”.
Sjukvården beskrivs ofta av högern som ett resursslukande svart hål där kostnaderna rusar utan kontroll. Vi på vänstersidan har ofta begränsat oss till att hävda att det behövs med pengar, men varit sämre på att konkret förklara vad det faktiskt handlar om och vilka visioner vi har för den framtida sjukvården. Vi behöver diskutera
- Vad sjukvården kan göra mer idag än förr
- Vad sjukvården kommer kunna göra mer imorgon
- Vad som görs inom sjukvården idag som inte bör göras imorgon.
En möjlighet till att diskutera dessa frågor gavs i början av detta år då den så kallade vårdansvarskommittén i en ”öppen konsultation” erbjöd alla i Sverige att ge synpunkter på hur sjukvården ska organiseras i framtiden. Det var ett unikt tillfälle att på ett demokratiskt sätt påverka den framtida sjukvården, det område som invånarna i Sverige klassar som den allra viktigaste politiska frågan. Här sammanfattar vi bidraget från en socialdemokratisk grupp av läkare, forskare, lärare och sjukvårdsadministratörer med lång erfarenhet av internationell och svensk sjukvård.
Varför kostar sjukvården mer och mer?
Den viktigaste orsaken i alla utvecklade länder är att medborgare – och därmed politiker – vill utnyttja de möjligheter den medicinska forskningen ger. Ett exempel från ett av våra egna fält: En patient med ledgångsreumatism kunde 1990 behandlas snabbt och billigt med smärtstillande och stödförband. 2024 är behandlingen dyr och komplicerad, tar tid och kompetens. Skillnaden är att den patient som 1990 fick snabb förtidspension och kanske rullstolsbidrag, nu ofta är i fullt arbete – vilket är tillfredsställande för patient och samhälle men innebär en ökad kostnad för sjukvården. En ekonom skulle kanske kalla detta en investering, men det tycks inte finnas någon kolumn där resultatet av denna investering kan fyllas i och sjukvården får vinsten.
Vad som behövs är en gemensamt driven och finansierad sjukvård med mycket större förtroende och mandat för professionell kunskap.
Det allra mest intressanta för dagens sjukvårdsdiskussion är dock vad vi, Sveriges medborgare, vill och kan få för vård imorgon. Hur vill vi förvalta de oerhörda möjligheterna att förbättra och förlänga våra liv genom att göra framsteg från medicinsk forskning tillgängliga för hela befolkningen på ett jämlikt och kostnadseffektivt sätt?
Vi menar att denna syn på framtidens möjligheter bör genomsyra diskussionen om sjukvården.
Vilka möjligheter talar vi om?
Vi talar om det många drömmer om: Till exempel den förvandling som cancervården är mitt i, att kunna upptäcka cancer mycket tidigt och kunna bota med nya terapier. Vi talar om nya möjligheter att tidigt upptäcka och behandla diabetes hos barn, reumatiska sjukdomar, MS och Alzheimer innan skador på insulinproduktion, leder eller hjärna uppkommit. Vi talar om många fler sjukdomar där ny behandling och ny prevention snart kommer att finnas.
Vi måste kunna tala om denna möjliga framtid samtidigt som vi diskuterar hur dagens primärvård, akutmottagningar och vårdavdelningar ska kunna finansieras och utvecklas – och hur vissa behandlingar behöver avvecklas.
Frågan för framtiden är om vi alla ska få möjlighet att ta del av dessa framsteg och denna vård på ett jämlikt sätt i hela landet.
Vårdansvarsutredningen frågar hur detta ska gå till, och specifikt vad regionerna respektive staten bör ta ansvar för. Vårt svar, liksom många andras, är att staten måste ta ett större nationellt ansvar, särskilt för kunskapsutvecklingen, och att ett mindre antal regioner bör ha ansvar för den styrning som måste vara olika i olika delar av landet. Men det är därefter som de stora och åsikts-skiljande frågorna uppkommer, de som nu behöver diskuteras brett och öppet.
Vad behövs för att göra dagens sjukvård beredd att möta både dagens och morgondagens behov av kunskap och kompetens i hela landet?
Ett gemensamt och sammanhållet sjukvårdssystem som tillåter att medarbetarna fritt interagerar, skapar, sprider och använder ny kunskap är vad alla internationella bedömningar anser vara bäst. Hinder som måste övervinnas är de system som skapar konkurrens och splittring mellan olika vårdenheter och som förnekar behov av forskning och utbildning. Idag finns gott om exempel på sådan splittring och ovilja att bidra till forskningsframsteg. Mest tydligt är detta i vissa av vårdvalsmarknadens företag där forskning och utbildning nedprioriterats. Men samma problem finns också i andra delar av den idag alltför fragmenterade vården.
En ytterligare viktig förutsättning, beskriven i många utredningar, är en tillgänglig och områdesbaserad primärvård. Ett hinder, som måste övervinnas, är det nuvarande vårdvalsystemet där primärvård kan etableras var som helst, inklusive på nätet, utan att ta ansvar för invånarna i ett givet område. Ett sådant definierat områdesansvar är en nödvändig bas för att likvärdig vård och prevention av sjukdom ska finnas i hela landet.
En effektivare och mer rättvist fungerande vårdorganisation är möjlig
Sverige har en internationellt sett hög tillgång till välutbildade läkare och sjuksköterskor. Men de arbetar ofta inte där de bäst behövs och ges ofta inte möjlighet att arbeta effektivt med patienterna och än mindre med utveckling av morgondagens sjukvård.
Flera hinder måste övervinnas: Ett är det framväxande parallella sjukvårdssystemet finansierat av privata sjukvårdsförsäkringar. Ett annat den otympliga detaljstyrning som tar bort engagemang och tid från patientmöten. Vad som behövs är en gemensamt driven och finansierad sjukvård med mycket större förtroende och mandat för professionell kunskap. Sannolikt behövs också ytterligare resurser som då måste skapas i ett mer rättvist fungerande skattesystem än via dagens ”platta” regionskatt där de som får minst vård ofta är de som betalar mest i skatt. Men viktigast är att sjukvårdens medarbetare behöver frigöras från vinstintressen och byråkrati och få möjligheter att vara del i utvecklingen av de fantastiska möjligheter som ligger framför oss att bota och förebygga människans plågoris som cancer, kroniska sjukdomar och pandemier.
Från den socialdemokratiska sjukvårdsgruppen ”Bättre och Jämlik Hälsa” genom
Lars Klareskog, professor i reumatologi, Karolinska Institutet
Kjell Tullus, erfarenhet som barnläkare vid Great Ormond Street barnsjukhus i London i 20 år
Irene DolkCastellanos, lärare med erfarenhet också av sjukvård i Latinamerika under 20 år
Staffan Engblom, ekonom, mångårig erfarenhet av sjukvårdsplanering
Hans Hägglund, läkare och professor i hematologi, tidigare nationell cancersamordnare
Elisabet Svenungsson, överläkare Karolinska Universitetssjukhuset
Elisabet Wennlund, läkare och tidigare sjukhuschef inom geriatrik Stockholms sjukhem
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
