Ledare Kommissionen för skattenytta borde reflektera lite mer över skolans roll för bildningen och dess betydelse för arbetsmarknaden.
Leif Östling, mannen som undrade vad han får för pengarna, har startat Kommissionen för skattenytta, fristående från politiska partier och intressegrupperingar. Förra fredagen hade de seminarium om skolan. På PR-byrån Kreab.
Ämnet var så kallade progressionsmått, alltså idén om att en skolas kvalitet kan mätas genom att se hur mycket elever lär sig. I det här fallet handlade det om elevers betyg i matematik i årskurs 6 jämfört med årskurs 9. Alla som följt diskussionerna om betygsinflation och betyg som konkurrensmedel mellan skolor inser att det är ett vanskligt mått. I rapporten fanns visserligen den vanliga brasklappen om att centralt rättade prov skulle vara bättre och ge mer rättvisa betyg. Jovisst, men tyvärr är det något av den svenska skoldebattens snuttefilt. Bara vi får centralt rättade prov så ska vi bli av med orättvisa betyg och betygsinflation.
Vad blir det för skattenytta när några använder skattepengarna till det som de är avsedda för och andra tar dem till annat?
Någon behöver påminna Leifs kompisar och ganska många politiker om att eleverna i grundskolan får betyg i 17 ämnen. Och att det finns nationella prov i fem. Ja. Och att betygsinflationen varit som störst i ämnen utan nationella prov.
Leif tyckte i alla fall att betyg var ett bra sätt att mäta skolors kvalitet och tyckte sig kunna påstå att vi har en skola där ”resurstilldelningen inte påverkar verksamhetens kvalitet”. Han borde prova att se vad som händer om skolpengen sätts till noll. Han borde också reflektera lite mer över några andra sätt att visa vad han ”får för pengarna”, om skolans roll för bildning och dess betydelse för arbetsmarknaden.
Lokaler och skolgårdar är bara ett exempel. Innan uppgifterna om sådant blev hemliga hann tidningen Läraren få ut siffror som visade att fristående skolors skolgårdar var 18 kvadratmeter mindre per elev jämfört med de kommunala.
Skolbibliotek är ett annat. På kommunala skolor har 31 procent av eleverna tillgång till ett sådant som är bemannat med minst en halvtidstjänst. Det är för lite, men på fristående skolor är motsvarande siffra bara 17 procent.
Studie- och yrkesvägledning, SYV, är ett tredje. Näringslivet vill att fler elever väljer gymnasieutbildningar som efterfrågas på arbetsmarknaden. Tillsammans betalar vi skolpeng som ska räcka till att hjälpa elever på rätt spår. På kommunala högstadieskolor har varje SYV ansvar för 465 elever. På fristående skolor är siffran 711.
– Vad blir det för skattenytta när några använder skattepengarna till det som de är avsedda för och andra tar dem till annat, Leif?
Och lärarna! Alla riksdagens partier är överens om att behöriga lärare är en kvalitet i sig. Så överens att de stiftat en lag där de bara är sådana som får sätta betyg. I kommunala grundskolor är 85 procent av lärarna behöriga. I friskolorna är det bara 71 procent. Men skolpengen är densamma.
– Vad fan får jag för pengarna, Leif?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
