Det internationella kapitalets skatteflykt hotar demokratin

ledare Vi måste börja se sambandet mellan den internationella skatteplaneringen, minskad kommersiell och offentlig service på hemmaplan och ökat stöd för rörelser som på olika sätt göder misstro mot demokratin och demokratins institutioner.

Pandemin har verkligen inte gjort saken bättre, men det är lätt att glömma att vi länge haft ett problem med butiksdöd, stadskärnor där handeln slås ut och brist på offentlig service i allt fler orter. De vanligaste förklaringarna till detta är att kommuner prioriterat stora köpcentrum och att konsumenterna får skylla sig själva som handlar på nätet. Det finns dock fler förklaringar.

När vi svenska konsumenter byter från lokala eller svenska företag till internationella nätjättar byter vi också allt oftare från företag som betalar skatt i Sverige till företag som ägnar sig åt storskalig internationell skatteplanering. För några år sedan uppmärksammade SVT hur en liten familjeägd blomsteraffär i Stockholm betalade mer bolagsskatt än Volvo och SKF. Här ligger en väl så viktig förklaring till varför butiker och butikskedjor slås ut. På dagens internationella marknad är det svårt att konkurrera mot spelare som skaffat sig helt andra skattemässiga förutsättningar.

Sverige förlorar 17 procent av vår bolagsskatt eller hela 21 miljarder årligen.

När det lokala näringslivet slås ut försvagas hela samhället. Kundunderlaget för lunchrestaurangen försvinner. Människorna som kunde slunkit in i blomsteraffären passerar inte längre. Där förtroendet för demokratin minskar eller där gator och torg blivit otrygga platser har utvecklingen ofta börjat så här. Minskad handel betyder färre människor som rör sig, färre mötesplatser och ökade avstånd.

Skatteflykt där internationella koncerner flyttar vinster mellan länder för att undvika skatt kostar stora pengar. Forskare från Berkeley och Köpenhamns universitet har i projektet Missing profits försökt uppskatta hur mycket länder vinner och förlorar i den internationella tävlingen om företagens bolagsskatter. Sverige förlorar 17 procent av vår bolagsskatt eller hela 21 miljarder årligen. Andra undersökningar visar att multinationella företag flyttar uppskattningsvis 40 procent av sina vinster i andra änder till skatteparadis. Det är inte bara företag och skattebetalare i de nordiska välfärdsstaterna som är förlorare här. De EU-länder som förlorar störst andel av sina bolagsskatteintäkter är Tyskland, Storbritannien och Frankrike. På listan med stater som tappar mest skatteintäkter hittar vi också USA.

Vi måste börja se sambandet mellan den internationella skatteplaneringen, minskad kommersiell och offentlig service på hemmaplan och ökat stöd för rörelser som på olika sätt göder misstro mot demokratin och demokratins institutioner.

I svensk politisk debatt finns ett brett stöd för att sätta in åtgärder mot internationell skatteplanering, men i praktiken verkar det vara svårare. I en ny rapport kritiserar Oxfam Sveriges agerande i EU när det gäller bland annat det som kallas offentlig land-för-land-rapportering, alltså krav på att internationella storföretag ska redovisa hur mycket bolagsskatt de betalar i olika länder. Sverige har, tillsammans med lågskatteländerna Luxemburg, Malta, Cypern och Irland, stoppat ett sådant förslag i EU. Orsaken är formell. Sverige anser att frågan om land-för-land-redovisning är en skattefråga och vill inte att EU beslutar om sådant med majoritetsbeslut. Om det är en rimlig hållning kan på goda grunder ifrågasättas, men den svenska linjen handlar inte bara om det. Sverige har också framfört farhågor om att reglerna skulle innebära “konkurrensnackdelar för företag inom EU jämfört med företag utanför EU”.

Här måste Sverige välja. Skydda skatteplanerande europeiska storföretag mot konkurrens från ännu mer skatteplanerande storföretag, eller prioritera konkurrenskraften för de företag som faktiskt betalar skatt.

Det brukade heta att de verkligt stabila skattebaserna var fastigheter, föda och fattigt folk, men i Sverige har vi alldeles själva gjort fastighetsskatten regressiv. Återstår föda och fattigt folk. Att det redan kommit förslag om höjd moms på mat är förstås en händelse som ser ut som en tanke. Det blir i alla fall svårt att finansiera välfärden så. Det blir också svårt att upprätthålla tillit och förtroende till skattesystemet. Att ens försöka samtidigt som ett internationellt och mäktigt skattefrälse tar sig allt större friheter är ytterst ett hot mot demokratin. Ett stopp för storkapitalets hemlighetsmakeri om skatter låter som ett högst rimligt första steg.