Det kom ett omoderat moderat mejl

Bilden av civilsamhället som en socialdemokratisk kommandohöjd är en myt.

Det händer att jag får mejl. Ibland från ett oväntat håll. Den här gången blev jag chockad, om än inte överraskad. Mejlet kom från en person med ett långt förflutet i Moderaterna. Väl insutten i den moderata familjen. Hen har goda kontakter och nära relationer till den yttersta moderata partiledningen.

Men det var inte ”moderat” formulerat, om man med detta avser ”måttfull, hovsam, sansad; präglad av konservativ grundsyn” (Svenska Akademiens ordlista). Men kanske var det ändå ett mycket moderat mejl med tanke på hur den politiska debatten utvecklats och de politiska konfliktlinjerna för närvarande dras.

Och hur tyngdpunkten har förskjutits i borgerligheten efter Tidööverenskommelsen, och vad som hänt med och i Moderaterna, men även med Kristdemokraterna och Liberalerna.

Tidöpartiernas tillhygge

Mejlet var en reaktion på en krönika jag skrev för två veckor sedan här på Dagens Arena. Den handlade om högern och det civila samhället. Jag tog min utgångspunkt i en ledare Fredrik Johansson skrev på Svenska Dagbladets ledarsida.

Ett grundtema i min text var synen på det civila samhället. Och förstås de åtstramningar och nedskärningar som regeringen nu driver igenom, bland annat för kulturen, biståndet och folkbildningen. Jag lyfte fram det civila samhället som ett demokratiskt nätverk. En stark stat står inte i motsättning till ett starkt civilt samhälle. Jag nämnde också att Tidöpartierna inte bara stramar åt stödet till civilsamhället utan också använder arbetarrörelsens andel av civilsamhället som ett tillhygge för att minska stödet till hela civilsamhället. Jag nämnde det mest apropå.

Det moderata mejlet vittnar om att just detta var en öm tå.

Jag kan inte riktigt förstå, heter det i det moderata mejlet, den frustration som andra partier känner inför ett samhällsbygge som är inpyrt av socialdemokratiska värderingar. Socialdemokratin har, heter det i mejlet, byggt upp värderingsbubblor som kanske kan kallas civilsamhället, men som från en moderat horisont bara är en del av en socialdemokratisk maktapparat. Statens stöd leder till att hela det civila samhället anpassar sig till sosseriets värderingar. Så resonerade mejlskrivaren.

Retroaktiv revanschism

Mejlet vittnar nog om borgerlighetens inre själsliv som i så hög grad kokar ner till retroaktiv revanschism. Som tycks bygga på en underliggande känsla av bitterheter och djupt rotat agg. En känsla av underlägsenhet, där oförrätter rättfärdigar en fortsatt kamp mot sin gamla motståndare eller uppror mot den upplevda överheten. Här handlar det förstås om bilden av socialdemokratins historiska dominans. Men hur relevant är den i dag? Arbetarrörelsens nätverk är inte lika starkt i dag som för femtio år sedan. Högern, borgerligheten och näringslivet har flyttat fram sina positioner. Inte bara i medierna där det länge rått en borgerlig dominans. Utan också när det kommer till tankesmedjor och opinionsbildningen. Och kanske är det lätt att glömma att borgerligheten och näringslivet har haft och har sitt maktsystem. När jag läste mejlet kom jag osökt att tänka på Matteus 7:3: ”Huru kommer det till att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?”

Mejlet målar också upp en märklig bild av det civila samhället. Att hävda att Rädda Barnen eller Röda Korset i någon som helst mening skulle vara socialdemokratiska är förstås bara löjeväckande. Eller ta frikyrkorörelsen där det snarare är frisinnade och kristdemokrater som satt tonen. Böndernas olika rörelser och kooperationer har dominerats av Centerrörelsen, och gör så än i dag. Och det finns förstås folkhögskolor som drivs av arbetarrörelsen. Närmare bestämt tretton (13). Men det finns 155 folkhögskolor som drivs av andra föreningar och folkrörelser, eller av regionerna. ABF är arbetarrörelsens studieförbund. Men har det moderata partiet glömt sitt eget studieförbund, Medborgarskolan?

Löjeväckande

Att hävda att det myller som formar civilsamhället skulle vara en utlöpare av en socialdemokratisk maktapparat är bara löjeväckande. Däremot är civilsamhället ett pluralistiskt nätverk av autonoma organisationer som också är en demokratisk infrastruktur, som innebär att medborgare och medlemmar tränas i föreningslivets demokratiska praktik, och som gör att demokratin fungerar och hålls vid liv.

Det moderata mejlet kommenterar också idrottsrörelsen, som jag belyste i min text. Mejlet talar om den politiska delen av idrottsrörelsen. Den har jag aldrig sett eller hört talas om. Kopplingen är att statliga Svenska Spels överskott går till idrotten. Jag läser i mejlet med häpnad att idrottsrörelsen skulle vara en integrerad del av socialdemokratin, genom starka personkopplingar.

Det är en mycket märklig bild.

Det finns inga historiska kopplingar mellan idrotten och arbetarrörelsen, snarare tvärtom, om man ser till vem och vilka som startade idrottsföreningar, I Sverige var det mer borgerliga grupper och affärsintressen. Och att idrotten nu skulle domineras av socialdemokrater håller jag för helt världsfrånvänt.

Men i mörkret blir alla katter grå. Eller kanske i det här fallet sossar, möjligen gråsossar. Jag är också helt övertygad om att personer med politisk bakgrund som har förtroendeuppdrag i idrottsrörelsen inte ser det som en politisk plattform utan företräder de föreningar de leder och representerar. Jag är också övertygad om att så är fallet oavsett om de är socialdemokrater, moderater eller liberaler. Jag har själv varit ordförande för Halmstads hockeybockeysektion i Korpen i Halmstad, men använde detta frivilliga och ideella uppdrag helt utan ersättning för att få behålla någorlunda bra tider i ishallen. Inte för att bedriva politik.

Det kanske finns skäl att misstänka att många moderater inte riktigt eller fullt ut förstår föreningslivets villkor och folkrörelsernas inre dynamik. Man kan ana att många som är rotade i näringslivets logik och impregnerade med vissa ideologiska idéer tycker att föreningslivet är en främmande värld. Eller så handlar det bara om detta gamla sosse-ressentiment.

Motståndet mot Reinfeldt

Moderatmejlaren hävdar till och med att motståndet mot Fredrik Reinfeldt i Fotbollförbundet bottnar i att det är sossar som vill avsätta honom. Åtminstone delvis, heter det. Här börjar man nästan ana någon form av deep state-konspiration i det civila samhället, eller snarare en illusionär konstruktion eller omtolkning av hur det verkligen förhåller sig. Jag har inga inblickar i konflikten i Fotbollförbundet, förutom det man kunnat läsa i medierna. Jag tror snarare att det kan bero på att Fredrik Reinfeldt tar ut heltidslön från Fotbollförbundet samtidigt som han har en rad andra tunga uppdrag, och har kunnat få en egen sekreterare delvis betald med förbundets medel. Eller rör det sig om en konflikt mellan föreningstraditionen och näringslivslogiken? För några år sedan valdes Mona Sahlin in i Riksidrottsförbundets styrelse, men hon fick avgå för att hon inte var med på tillräckligt många möten.

Vi är nu inne på den här mandatperiodens andra halvlek. Tidöregeringens första halvlek är över. För tillfället ligger de ordentligt efter i opinionsundersökningarna. Därför kan vi nu se konturerna av en andra fas i kulturkriget. Kulturministern läxade upp besökarna vid invigningen av Göteborgs filmfestival och pratade om att pengarna ska gå till upphovsmännen och inte kriminella. Jag har inte sett några rapporter om några sådana problem i filmbranschen.

Kunskaperna i näringslivet

Men i det illusionära kulturkriget är sanningen inte ett bra vittne. Regeringen vill förhindra att LO stödjer Socialdemokraterna, uppenbarligen i strid mot grundlagen och föreningsrätten. Statsminister Ulf Kristersson har deklarerat att Socialdemokraterna inte kan ha veto i grundlagsfrågor.

Tidigare har ändringar i grundlagen byggt på breda majoriteter, inte trumfats igenom med ett par mandats majoritet. Nu ska detta också ske när det gäller frågan om att svenska pass ska kunna dras in för personer med dubbelt medborgarskap. På Timbros ”Smedjan” skriver man om pensionärsorganisationen PRO och att kunskapen om ”arbetarrörelsens konglomerat behöver öka”. Kanske borde kunskaperna i näringslivets konglomerat öka om den andra stora pensionärsorganisationen SPF, som av tradition leds av en borgerlig politiker. För att ta ännu ett exempel på det här med grandet i den andres öga och bjälken i ditt eget.

Vi kommer att se mer av det här fram till valet. Det har ju fungerat i andra länder. Som i USA. Det var väl just det som detta omoderata men moderata mejl i grund och botten vittnade om.