Antag att knutarna i den grekiska skulddramatiken går att lösa upp. Att regeringen i Aten tar sig samman och godkänner nedskärningar av pensionerna, minimilönerna och antalet statsanställda. Att 70 procent av bankernas lån till Grekland skrivs av genom en frivillig överenskommelse. Och att de 130 miljarder euro i nödlån som det förhandlats om i månader äntligen kan betalas ut.
Det är knappast någon seger ens för Merkel och Sarkozy, bara ännu ett uppskov.
Grekland är en stat i upplösning. För femte året i rad krymper ekonomin, skulderna ökar och i praktiken kan man inte låna en euro på marknaden. Och framförallt: det finns inte det minsta tecken på att Greklands situation ska bli bättre.
Vad vi ser är resultatet av en felaktig krispolitik från EU:s sida. Ett insolvent land räddas inte av nya lån. En överenskommelse om ytterligare lån och nya nedskärningar kommer helt enkelt inte att funka.
I princip skulle bara en ordnad grekisk statsbankrutt kunna rensa luften. Merkel och Sarkozy räds dock konsekvenserna av ett sådant steg, för de egna bankerna och för att Portugal, Italien och Spanien då riskerar att dras ner i dyn. Det ser ut som ett val mellan pest och kolera om det paket som nu lotsats igenom inte räddar Grekland annat än för stunden.
Idén att bilda en grekisk samlingsregering under en opolitisk tidigare centralbankschef byggde på en illusion om att den vägen öka landets beslutsmässighet. Det har blivit tvärtom. Regeringspartierna räds väljarnas dom, drar ut på avgörandet och positionerar sig hejvilt inför parlamentsvalet som väntas i april.
Men ett liknande inrikespolitiskt spel pågår i Tyskland och Frankrike. Merkel och Sarkozy måste visa sig stentuffa mot grekerna, för att inte tappa röster i nästa val. Detta trots att de i sin kammare vet att de beslut man nu ska driva igenom inte är någon lösning och inte syftar till att lindra det grekiska folkets lidande.
Typiskt nog är det en person som inte står inför ett omval, dansken Poul Thomsen, som lett Internationella Valutafondens (IMF) förhandlingar i Aten, som kan säga som det är. Nedskärningarna har misslyckats, menar han i en intervju. Enda chansen att få Grekland på fötter är mindre besparingar och att man istället snabbare reformerar och modernisera den grekiska ekonomin. Omvärlden måste visa mer ”lyhördhet” inför att grekerna faktiskt gjort stora uppoffringar, hävdar Thomsen.
Att IMF framstår som en röst av besinning är en bild av ett EU som låst sig i en ekonomisk-fundamentalistisk återvändsgränd.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
