Mitt framför omvärldens ögon närmar sig Erdoğans Turkiet ett diktatoriskt styre. Det är hög tid för Sverige att sätta ned foten på allvar, skriver Roza Khalid och Tara Roozbayani, svensk-kurdiska debattörer.
Samarbeten och/eller förhandlingar med Turkiet bör omedelbart hävas eller läggas på is tills samtliga folkvalda parlamentsledamöter släppts och den turkiska regeringen upphört med brotten mot civilbefolkningen.
Det Osmanska riket och dess utbredning är sedan mycket länge historia. Men Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan strävar efter dess återuppbyggnad och skyr inga medel för att nå dit.
Den tidigare så kallat reformvänlige Erdoğan har under sitt presidentämbete tagit stora kliv bakåt och gått en mer auktoritär väg. Det politiska tonläget har hårdnat och minsta lilla kritik mot hans styre eller staten tystas ner. Det har genomförts omfattande arresteringar av journalister och nedläggningar av medieredaktioner. Även sociala medier har stundom blockerats för att ytterligare tysta kritiker. Dessutom har tusentals akademiker och intellektuella hotats och hindrats från att lämna landet.
Utöver det förkastliga i ovan nämnda har förtrycket mot kurderna i sydost ökat än mer. Fredssamtalen med kurdiska arbetarpartiet PKK har avbrutits, kurdiska städer har intagits och stadsdelar och områden har jämnats med marken. Den turkiska statsterrorn med Erdoğan i spetsen har under 2016 stängt ner flertalet kurdiska kanaler och har även lyckats få till nedsläckningar av kanaler som sänts utanför landets gränser.
Turkiets tredje största parti, det pro-kurdiska, vänsterorienterade partiet HDP har sedan dess framgångar i det turkiska valet varit ett stort hinder för Erdoğan och hans ledande parti AKP i strävan efter total makt. Man har smutskastat HDP och försökt koppla samman partiet med terrorism. Tidigare i år undertecknades en lag som fråntog parlamentariker åtalsimmunitet och vi såg vart det skulle leda. Sedan några månader tillbaka har 28 borgmästare avsatts och nu har offensiven mot folkvalda politiker i HDP inletts.
Natten till fredagen den 4 november fängslades bland andra HDP:s partiledare Selahattin Demirtas och Figen Yüksekdag. Arresteringarna av partiledarna och andra ledamöter är en stark markering att ingen opposition, och i synnerhet inte en pro-kurdisk sådan, kan eller ska stå i vägen för Erdoğans mål att nå total makt i landet.
Som följd av dessa gripanden kommer spänningarna i de sydöstra delarna intensifieras och i slutändan kommer oskyldiga civila i områdena straffas hårt av den turkiska statsapparaten.
I fredags kallade Sveriges utrikesdepartement till sig den turkiska ambassadören. Det var ett bra första steg men det krävs hårdare krafttag än så. Att uttrycka sin oro och att lova att följa oroligheterna i landet är inte tillräckligt. Samarbeten och/eller förhandlingar med Turkiet bör omedelbart hävas eller läggas på is tills samtliga folkvalda parlamentsledamöter släppts och den turkiska regeringen upphört med brotten mot civilbefolkningen.
Erdoğan och Turkiet har alldeles för länge tillåtits inskränka på mänskliga rättigheter utan vidare repressalier. Sakta har Erdoğan närmat sig ett mer diktatoriskt styre och det mitt framför ögonen på omvärlden. Att Turkiets president sitter på ett trumfkort vad gäller den avstannade vågen av flyktingströmmar till Europa har gett honom fritt spelrum att montera ned demokratin bit för bit. Frågan är bara hur länge EU ska låta det passera och till vilket pris?
Roza Khalid, svensk-kurdisk debattör
Tara Roozbayani, svensk-kurdisk debattör
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
