DEBATT Skillnaderna mellan kvinnor och män minskar inte av sig självt. Vi saknar i budgeten fortfarande reformer som medvetet styr mot att öka jämställdheten mellan kvinnor och män, skriver Clara Berglund, Sveriges Kvinnolobby.
För fyra år sedan, när den nytillträdda regeringen presenterade sin första budget, var jämställdhet huvudnumret. Finansminister Magdalena Andersson och finansmarknadsminister Per Bolund förklarade att budgeten gynnade kvinnor mer än män. En mandatperiod senare kan vi konstatera att flera viktiga satsningar gjorts, men att genomgripande reformer saknas, att gemensamma medel trots goda intentioner fortfarande fördelas på ett sätt som gynnar män mer än kvinnor och att jämställdhetssatsningar i själva verket gått till andra saker i kommuner, landsting, regioner och myndigheter.
För att verkligen flytta fram positionerna krävs en starkare styrning och uppföljning med tydligt sikte på jämställdhet.
Flera satsningar i vårbudgeten har potential att stärka jämställdheten, men skillnaderna mellan kvinnor och män minskar inte av sig självt. Sveriges Kvinnolobby har jämställdhetsgranskat regeringars budgetar i över tio års tid. Alltför många gånger har vi sett hur satsningar som på förhand bedöms leda till ökad jämställdhet ändå fördelas på ett sätt som gynnar män och pojkar mer än kvinnor och flickor.
Alltför många gånger har vi sett hur satsningar som på förhand bedöms leda till ökad jämställdhet ändå fördelas på ett sätt som gynnar män och pojkar mer.
Ett exempel är de senaste årens satsningar på etablering av nyanlända där våra granskningar visat att nyanlända kvinnor får senare och sämre stöd än nyanlända män. De satsningar som gjorts har framförallt riktats mot mansdominerade branscher, trots att arbetskraftsbristen är stor även i kvinnodominerade sektorer och yrken.
Det enda sättet att nå en mer jämställd etablering är att aktivt styra medlen mot kvinnor. När regeringen nu satsar på fler extratjänster, ökade insatser för föräldralediga och olika subventionerade anställningar, måste man säkerställa att kvinnor får del av insatserna i samma utsträckning som män.
Det kan till exempel göras genom tydligare instruktioner till berörda myndigheter, öronmärkning av platser till kvinnor eller genom att öka subventionsgraden för kvinnors insatser.
En annan vanlig företeelse är att regeringar i sina budgetar riktar in sig på små justeringar istället för de bakomliggande strukturer som upprätthåller ojämställdheten. I vårbudgeten gör regeringen till exempel förhållandevis stora investeringar i sjukvård, skola, barn- och äldreomsorg.
Att denna del av välfärden är gemensamt finansierad, tillgänglig och håller hög kvalitet är en förutsättning för att kvinnor och män ska kunna kombinera familjeliv och förvärvsarbete, samtidigt som många kvinnor också arbetar i dessa underdimensionerade och underbetalda yrken.
Men mer pengar leder inte automatiskt till ökad personaltäthet och bättre villkor.
För att lyckas måste man höja lönerna så att både män och kvinnor vill utbilda sig till exempelvis sjuksköterska, se till att medarbetare har tid att handleda studenter under den verksamhetsförlagda delen av utbildningen och förbättra arbetsmiljön och arbetsvillkoren, så att de allt snabbare ökande sjukskrivningarna bromsas.
Alla dessa insatser måste göras samtidigt, vilket kräver större och mer riktade insatser än vad som nu skjuts till genom i första hand ökade statsbidrag till kommuner, landsting och regioner.
Jämställdhet är en förutsättning för att Sverige ska klara de utmaningar som bland annat en åldrande befolkning skapar. Men då krävs ett aktivt arbete och att satsningar styrs på ett tydligare sätt mot jämställdhet.
Det räcker inte att luta sig tillbaka och hoppas att de reformer man ändå planerat ska ha jämställdhet som en positiv bieffekt. Jämställdhet är både ett mål och ett medel.
Clara Berglund är generalsekreterare, Sveriges Kvinnolobby
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
