Det kunde ha varit jag

Tillväxten minskar. Arbetslösheten ökar. Vårpropositionen som presenterades igår är bara ett etappmål. Att enas om riktlinjer är en sak. Den verkliga dragkampen i regeringen återstår. Med andra ord är det inte så konstigt att gårdagens dokument var tunt. Samtidigt är det oroväckande. Ekonomin viker men inte mycket görs.

I år går kommunerna med 8 miljarder plus men när skattesänkningarna och den försämrade konjunkturen slår igenom kommer det att förvandlas till omkring en miljard minus under de närmsta två åren.

Regeringens teori att ökade klyftor är det magiska receptet för att skapa fler jobb får allt svårare att överbevisa verkligheten. Arbetslösheten verkar märkligt nog inte minska lika snabbt som borgerliga företrädare kan säga utanförskap. Tvärtom.

Sysselsättningen förväntas öka med 10 000 nästa år och 8000 år 2010. Jämförelsevis ökade sysselsättningen 2006 med 106 000 personer vilket naturligtvis berodde på konjunkturen men även på att den socialdemokratiska regeringen bättre tog tillvara de goda tiderna.

Idag lider många branscher av arbetskraftsbrist trots betydande långtidsarbetslöshet. Varför borgerliga politiker och debattörer hånar socialdemokraternas betoning av utbildning som en viktig väg för att bryta utanförskapet är med andra ord märkligt. Enligt Svenskt Näringsliv försökte två av tre företag rekrytera nya medarbetare under andra halvåret 2007. Av dem hade 73 procent svårt att hitta rätt medarbetare. Att utbilda människor för att möta företagens behov verkar med andra ord inte vara en så dum idé.

Regeringen räknar med att de egna nystartsjobben kommer ge undanträngningseffekter, alltså att ordinarie jobb försvinner eller inte skapas, på 70 procent. Av valrörelsens stora ord om att "sätta Sverige i arbete" finns inte mycket kvar när Anders Borg försvarar den sexprocentiga arbetslöshet han nu räknar med.

DN:s Maria Croft ger privatpersoner rådet att det är viktigare än någonsin att skaffa sig en buffert för att inte hamna i en rävsax vid arbetslöshet eller sjukdom.

"Minst två månadslöner ska du försöka ha tillgängligt. Om du blir arbetslös får du först fem karensdagar och sedan bara 80 procent att leva på jämfört med vad du är van vid. Det gör stor skillnad."

Regeringen kan inte anklagas för den ekonomiska avmattningen. Däremot gör de sämre tiderna att arbetslöshet som vi i ett par år blivit vana att höra talas om som något som drabbar andra (de med sämre arbetsmoral) plötsligt blir något som folk i allt högre grad börjar oroa sig för att drabbas av för egen del. Och när känslan av att "det kunde ha varit jag" brer ut sig kommer regeringens attack mot trygghetssystemen bli allt svårare att legitimera.