debatt På söndag går Polen till presidentval. Ett val som kritiserats och som samtidigt rymmer tre av de stora strider som väntar inom EU, skriver Piotr Buras från tankesmedjan ECFR.
Polen är Europas framtid – eller, åtminstone kommer de val som landet snart står inför att utmana den europeiska självbilden.
Tre nyckelstrider väntar. Först mellan demokrati och auktoritarism. Pandemin har öppnat för anti-liberalt maktövertagande: I många länder är regeringarnas instinkt att gripa efter mer makt, på bekostnad av medborgerliga rättigheter och privatliv. Inte ens mogna demokratier är nödvändigtvis befriade från sådan frestelse
Men i länder som saknar en säker demokratisk grund är det själva demokratin som står på spel – och Polen står på randen. Fastän pandemins topp ännu ej är nådd så planerar PiS (Lag och rättvisa) nationalpopulistiska regering att hålla presidentval 10 maj. Partiets mål är att säkra vinsten för den sittande presidenten, Andrzej Duda. Partifunktionärerna vet att den ekonomiska krisen som följer pandemins topp troligen kommer att skada Dudas ställning, såsom en pålitlig verkställare av arvet efter partiledaren Jarosław Kaczyński. Vad PiS framhåller som vördnad av demokratisk process är i själva verket ett hån mot densamma. Det pågår ingen valkampanj att prata om, eftersom offentliga möten inte är tillåtna. Och en total förändring av vallagen är nu på väg så att valet i sin helhet kan ske via poströstning. Men hur detta ska ske är ännu höljt i dunkel. Polackerna vet inte när och hur de ska rösta. Eller om de ska göra det överhuvudtaget. Drygt nio procent står bakom beslutet att genomföra valet, och mindre än en tredjedel vill delta.
Genom att hålla ett val som kränker grundläggande demokratiska värden så halkar Polen än längre ner i avgrunden.
Det är så här Europas corona-autokrati inleds. Genom att hålla ett val som kränker grundläggande demokratiska värden så halkar Polen än längre ner i avgrunden. Presidentens legitimitet kommer med rätta att ifrågasättas, och ännu en destruktiv politisk konflikt startas: I skuggan av pandemin förbereder PiS sig för att ta kontroll över Högsta domstolen. Detta är den institution vars oberoende har varit kärnan i den juridiska dispyten med Bryssel de senaste åren.
Den andra striden utkämpas mot covid-19. Detta är en strid om narrativet. Kommer EU framstå som en vinnare – eller blir det istället nationalstaterna? En sådan tudelad inramning blir naturligtvis helt fel. Pandemier är ingen lek, och EU och dess medlemsstater är inte rivaler utan partners. Alla som studerat europeisk politik är bekanta med Alan Milwards begrepp om EU som “räddaren av nationalstaten”, att EU härleder en stor del av sin legitimitet från de stater vars välfärd, stabilitet och demokratisk ordning i sin tur är best skyddad genom det europeiska ramverket. Att skildra EU:s politik som en kamp mellan Bryssel och nationella huvudstäder är inte bara grundläggande fel, utan också livsfarligt för det europeiska projektet.
Tyvärr är detta vad som sker just nu. “Jag är övertygad om att coronakrisen gjorde många medvetna om EUs svaghet liksom villken nyckelroll nationalstaterna spelat.” Det betonade Kaczyński nyligen I en intervju där han förordade en stor reform av unionen som skulle innebära slutet för dess ambitioner. Denna syn upprepades av Polens premiärminister, Mateusz Morawiecki, som i det polska parlamentet hävdade att landet inte “ fått en enda cent från EU [för att bekämpa viruset]”. Och den mäktige justitieministern Zbigniew Ziobro gick ännu längre och sa att “EU äventyrade sig självt” i krisen. Som en reaktion skickade EU-kommissionen ett brev där oro uttrycktes över “kommunikativa tillkortakommanden” när det gällde synen på EUs finansiella stöd.
Att ställa EU mot medlemsstaterna ökar bara värdet som står på spel i den tredje avgörande strid som just nu pågår: den mellan två olika, – starkt polariserade – visioner om EU. Ett val mellan ett politiskt projekt eller en löst sammansatt ekonomisk sammanslutning. Innan EU-valet i maj 2019 identifierade forskare just detta som vattendelare i våra samhällen – som undergräver den konsensus som hela EU-projektet vilar på. Faran är nu åter här, och hämtar glöd i nationalismen.
En färsk opinionsundersökning som tankesmedjan Europeiska utrikesrådet (ECFR) genomförde nyligen i Polen visar en mycket djup klyfta mellan anhängare till Duda och till oppositionen när det gäller attityden till Europa. Detta kan verka överraskande: stödet för medlemskap i EU är större I Polen än i något annat medlemsland.
Men djupare frågeställningar avslöjar polariseringens omfattning. 37 procent av polackerna anser att Europa är en fara för polska värderingar, medan 31 procent inte håller med. Den här rädslan är särskilt stark hos Dudas väljargrupper, där över hälften har dessa misstankar om Europa. Andra frågor bekräftar djupet av denna oenighet: runt hälften av oppositionens väljare anser att medlemskap i EU kommer att bli ‘viktigare’ för Polen de närmaste åren, men endast 23 procent av Dudas väljare delar denna syn. När två tredjedelar av presidentens anhängare anser att polsk lag alltid ska vara överställd EUs lagar, och nästan lika många anser inte att EU-domstolens domar ska gälla med automatik. Angående detta är det polska samhället splittrat. En stor majoritet av oppositionens väljare vill att domarna hos Europas högsta domstolar ska respekteras. Utöver detta anger sextio procent av Dudas väljare att de i första hand utgår från att den polska staten ska anta utmaningarna, medan oppositionens anhängare först och främst pekar mot EU.
Dessa tre strider för Europa kommer tveklöst att parallellt galvaniseras och förstärkas mitt under utfallet av pandemin. Framtiden för det europeiska projektet kommer inte avgöras i Bryssel, utan i de europeiska samhällena. Det är därför den tredje konflikten – den ökande polariseringen mellan de konkurrerande EU-visionerna – är mest angelägen. Men det är svårt att se hur denna strid kan vinnas av förespråkare för ett starkt och suveränt Europa om de inte också tar kampen vid de andra två fronterna, där såväl självaste demokratin som berättelsen om coronakrisen står på spel. Polen är idag ett slagfält där samtliga tre strider återfinns. Vem som vinner där är av vikt för hela Europa.
Piotr Buras
Chef för tankesmedjan ECFRs – Europeiska utrikesrådets – kontor i Warszawa
Översättning från engelska: Jonas Nordling
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
