Det riktiga ”förortsförtrycket”

Jag väljer att tro att debatten skulle handla om de ungdomar som förmodligen kommer att lämnas åt sitt eget öde med betyg som inte ger hopp om en ljusnande framtid.

Jag får ett telefonsamtal som jag inte hör, som resulterar i ett sms jag inte ser, där jag tillfrågas om jag vill vara med och debattera ”förortsförtrycket”. Jag läser meddelandet nio timmar efter att det skickats och har ingen aning om vilken typ av förtryck eller vilken förort man tänkt på specifikt.

Inte heller vet jag i vilken egenskap just jag tillfrågats.

Men jag väljer att tro att det är utifrån mitt huvudsakliga yrkesval, att vara rektor i en förort norr om Stockholm. Och jag väljer att tro att debatten skulle handla om de ungdomar och blivande vuxna som förmodligen kommer att lämnas åt sitt eget öde med betyg som inte ger hopp om en ljusnande framtid.

I Dagens Arena den 17/8 skrev 26 lärare och forskare en debattartikel med krav på att kunskaper om andraspråksinlärning snarast görs till ett nationellt examensmål i alla lärarutbildningar. Det går i linje med regeringens förslag tidigare i sommar om att alla lärare ska utbildas i specialpedagogik.

Två satsningar som förhoppningsvis blir realitet, förutsatt att budgetförhandlingarna inte omintetgör dem. Alliansens – åtminstone retoriska – kamp mot det så kallade utanförskapet borde göra att dessa insatser för Sveriges elever går igenom. Konsekvensen skulle annars bli att just ”förortsförtrycket” består. Inte minst eftersom det finns ett stort behov av särskilt stöd som ofta grundas i bristande språkkunskaper hos eleverna. Det måste åtgärdas med kompetenta lärare som har rätt sorts verktyg för att hjälpa dem.

Kunskap om såväl andraspråksinlärning som specialpedagogik är dessutom något som samtliga elever har nytta av. Detta är viktiga steg för att få alla elever i mål. Det vore inget annat än skamligt om de inte går igenom i kommande budgetförhandlingar.

50 procent av alla flyktingar som kommer till Sverige är barn, skriver DN. Andelen minskar, men antalet ökar. Många av dessa barn kommer förmodligen hamna i någon av storstädernas förorter, i någon av förorternas skolor som redan tar emot många nyanlända elever. Skolverkets siffror visar att 80 procent av dessa nyanlända elever inte klarar kunskapskraven i årskurs 6 och årskurs 9.

Är det dessa elevers framtida liv som menas när ”förortsförtrycket” ska debatteras?

Banar Sabet, styrelseledamot i StreetGäris, undrade i somras på Twitter vad förortsförtryck är. ”Kanske alla som förtrycker och stigmatiserar orten?”, svarade hon själv.

När den första skolveckan precis dragit igång, i larmet av lärarbristen, svarar jag: Kanske är det alla som inte ser till att barnen och de vuxna i förorten ges samma möjligheter som barnen och de vuxna i innerstaden.