Sverige och EU har alla skäl att följa utvecklingen i Tyskland efter delstatsvalen.
Stora framgångar för högerradikalerna och vänsterpopulisterna i östra Tyskland. Men valresultaten i Sachsen och Thüringen kom inte som en överraskning. Att högerradikala Alternative für Deutschland (AFD) skulle skörda stora framgångar visade redan opinionsmätningarna. Liksom att nybildade vänsterpopulistiska Bündnis Sahra Wagenknecht (BSW), som står till höger när det kommer till kultur och invandring, men till vänster i fördelningspolitiska frågor, skulle etablera sig ordentligt.
Nu blev BSW tredje största parti och har med ens blivit en betydelsefull spelare i tysk politik. Detta var väntat. I ett europeiskt perspektiv är det ännu ett uttryck för vår tids populistiska våg. I Italien regerar postfascisten Giorgia Meloni. Geert Wilders invandringsfientliga PVV ingår sedan i somras i den nederländska regeringen med ansvar för just invandringspolitiken. I Frankrike har Marine Le Pens National samling stärkt sin ställning. I Ungern regerar Viktor Orbán på en illiberal agenda. Och så vidare.
I Thüringen fick ytterkantspartierna tillsammans nästan 50 procent av väljarstödet
Ändå har AfDs framgångar i Tyskland förstås en särskild laddning. Förra århundradets krig och förintelse, förödelse och förstörelse, spelar förstås in. Och Björn Höcke som leder AfD i Thüringen tillhör partiets mest extrema falang, där blev partiet nu största parti med 32,8 procent av rösterna!
Man kan påminna om att en domstol har slagit fast att det är okej att kalla Björn Höcke fascist. AfD har stått under bevakning av underrättelsetjänsten som en säkerhetsrisk.
I Sachsen fick partiet 30,6 av rösterna och blev tvåa knappt efter kristdemokratiska CDU. Samtidigt som BSW fick 15,8 respektive 11,9 procent.
På delstatsnivå kan tyska partier i stort sett samarbeta med vilket parti som helst. Men hittills har AfD varit en otänkbar samarbetspartner. Vilket väl också fram tills nu gällde BSW, en utbrytning ur vänsterpartiet Die Linke som rört sig högerut i många frågor. Men nu öppnar Michael Kretschmer i CDU i Sachsen för samarbete med BSW, något CDU tidigare uteslutit. Det säger något om hur extremt AfD är, att det stora högerpartiet i Tyskland, åtminstone i Sachsen, hellre väljer att räcka ut handen till vänsterpopulisterna.
Vi får se hur det går. I Thüringen lär det bli ännu svårare att få till en regering, för där fick ytterkantspartierna tillsammans nästan 50 procent av väljarstödet.
Valresultaten i Thüringen och Sachsen passar in i ett större europeiskt och globalt mönster. Områden som haft en sämre utveckling röstar allt mer konservativt och allt oftare på högerpopulistiska partier. Särskilt i områden utanför städerna. Klyftan mellan stad och land har under en längre tid vidgats socialt, kulturellt och politiskt. Vi har samma mönster i Sverige. Ju längre från stadskärnorna desto starkare stöd för Sverigedemokraterna. AFD och BSW har sitt största väljarstöd i forna DDR-delen av dagens Tyskland.
Det finns här alltså en särskild tysk dimension. Sammanslagningen av Tyskland efter 1989 byggde på att den östra delen gick upp i Västtyskland. De gamla östtyska industrierna slogs ut mer eller mindre på ett bräde. In kom bolag från väst. Det finns fortfarande en ömsesidig misstro. Invånarna i östra Tyskland uppfattar att ”wessis” ser ner på ”ossis”. Trots att stora summor investerats i öst är inkomsterna lägre och arbetslösheten högre. Många har röstat med fötterna och flyttat västerut. Vilket bekräftar känslan av att vara övergiven bland de som är kvar.
Innan muren byggdes flydde miljontals tyskar västerut. Efter murens fall har flytten tagit fart igen, men av andra skäl. Först flydde man från kommunisterna. Sedan flydde man från en svag ekonomi och dåliga framtidsutsikter. Gamla DDR var ett mycket slutet samhälle, utan någon invandring att tala om. Allt detta har skapat en grogrund för missnöje som alltmer rört sig mot ytterkanterna. Inte minst riktas kritiken mot invandringen. Och i öst är kritiken mot Tysklands stöd till Ukraina som störst. De som levde i den del av Tyskland som låg under sovjetisk kontroll verkar nu ha störst överseende med Rysslands agerande och krigföring.
Det är förstås en märklig historisk paradox, varken mer eller mindre. Men åsikter är inte alltid logiska eller konsistenta. Rädslan för krig sitter djupt i det tyska samhället. Och särskilt i den östra delen, och är kanske ett långt eko från den av kommunisterna odlade fredsretoriken.
Men Tyskland är mer än dess östra delar. Stödet för BSW och AfD är inte lika starkt i andra delar av landet. Men starkt nog för att ställa till problem för regeringen och kanslern socialdemokraten Olaf Scholz. Die Linke som tidigare haft ett starkt stöd i öst backade ordentligt i delstatsvalen i helgen. I Thüringen regerade tidigare vänsterns Bodo Ramelow tillsammans med Socialdemokraterna (SPD) och De Gröna. Och de tre regeringspartierna i Berlin, SPD, De Gröna och liberalerna i FDP gjorde också ett katastrofval i Thüringen och Sachsen.
Det är ett år till förbundsvalet nästa höst. Den sittande regeringen är av allt att döma dödsdömd. Det beror till dels på regeringens egen oförmåga att ta sig samman. Regeringen är djupt splittrad ideologiskt, vilket skapat omöjliga blockeringar. Det har format bilden av ett svagt och senfärdigt styre. Inte minst på grund av kattrakandet kring att lätta på den så kallade skuldbromsen. Här har det en gång socialliberala FDP blivit ”liberalt” dogmatisk i sitt motstånd mot skatter och ”skulder”. Men det handlar alltså också om en stark underliggande kritik mot invandringen och en oro för att kriget i Ukraina ska gå överstyr. När det kommer till invandringspolitiken och stopp för stödet till Ukraina är AfD och BSW som ler och långhalm.
Regeringen och Olaf Scholz har redan försökt adoptera delar av den här opinionen och anpassa sig till väljarnas dom över regeringspartierna i opinionen och delstatsvalen. Det är nu tal om att skärpa invandringspolitiken. Och Scholz har redan förklarat att stödet till Ukraina ska trappas ned. Det går inte riktigt att tänka sig att den sittande regeringen kan vända på skutan.
Det ser ut bli en lång utförslöpa till förbundsvalet 2025 och ett tufft och tungt valnederlag för regeringspartierna och SPD. Det tyska partisystemet och tysk politik stöps nu om i grunden. Var ska detta sluta? Det blir viktigt för oss i Sverige och för hela Europa att följa. Och i Kiev följer man den tyska dramatiken med en existentiell ångest.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
