Kanske är det Unckelt sagda det dunkelt tänkta. I går presenterade Per Unckel En reformerad grundlag (SOU 2008:125). Grundlagsutredningen har gått grundligt tillväga. Men någon grundlig revidering av den svenska författningen är det inte fråga om. Snarare rör det sig om ytterligare en uppdatering av den regeringsform som trädde i kraft år 1975. Förslaget är en typisk svensk kompromiss som alla riksdagspartier har ställt sig bakom. Grundlagar bör och kan inte heller trumfas igenom av minsta möjliga kvalificerade majoritet.
Många av förslagen kan också kategoriseras som självklara uppdateringar och förenklingar. Texterna har blivit mer begripliga och språkligt relevanta. Och det är ett oomkullrunkeligt faktum att Sverige numera är medlem i den Europeiska Unionen och att det internationella samarbetets betydelse har ökat under senare decennier. En rad förslag från utredningen förändrar också grundlagen på marginalen. Exempelvis sänks spärren för personval till riksdagen. Det blir lättare att driva igenom kommunala folkomröstningar och kommunala extraval. Överhuvudtaget stärks det kommunala självstyret.
Sammanfattningsvis ligger förändringarna i tangentens riktning sett utifrån hur debatten har förts de senaste decennierna. Den lokala demokratiska makten stärks medan den nationella nivån omgärdas med ytterligare restriktioner. Kristdemokraten Ingvar Svensson karakteriserade förslaget som ett uttryck för de "små stegens filosofi". De borgerliga partierna kan glädjas åt att "kontrollmakten" och domstolarnas ställning stärks. Medan vänsterpartierna är tacksamma för att grundlagen inte rivs upp med rötterna.
Självklart är rättssystemet och de demokratiska strukturerna två grundpelare i en fungerande demokrati. Men det ska vara politikerna som sätter ramarna för juridiken och inte tvärtom. Borgerlighetens intresse för maktdelning har i första hand utgått från ett intresse att stärka äganderätten, inte mänskliga fri- och rättigheter. Skyddet för individens rättigheter är ett demokratiskt rekvisit som vänstern bör bejaka och som kan vidga utrymmet för det politiska.
Borgerligheten hade helst velat se en författningsdomstol som skulle överpröva politiska beslut, men någon sådan domstol ingår inte i Unckels förslag. Men vi tar några små steg mot mer av juridifiering av politiken. EU-medlemskapet har redan inkorporerat mer juridiska element i den politiska processen. Vilket efterspelet till den så kallade Laval-domen tydligt illustrerar.
Frågan är om politiken eller juridiken ska ha sista ordet. Om politiken omgärdas av en juridisk överprövning försvagas folkstyrelsen. Rättssystemet ska skydda individerna, inte avlöva politiken.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
