LEDARE Danmark har fått en ny regering. Trots ett på ytan lika komplicerat parlamentariskt läge som i Sverige i höstas gick det – milt uttryckt – lite snabbare att komma överens i vårt grannland.
Den viktigaste förklaringen är att det liberala partiet, Radikale Venstre, aldrig svävat på målet.
Genom åren har de hoppat lite mellan höger- och vänsterkanten i dansk politik, utan att någonsin förlora sin tydligt socialliberala prägel. Partiet har fört en solidarisk flyktingpolitik, haft ett socialt samvete och en liberalt präglad ekonomisk politik. I ljuset av den danska politiska utvecklingen har det därmed blivit allt svårare för Radikale Venstre att stödja högerkanten, där framgångarna för det främlingsfientliga Dansk Folkeparti präglat retorik och världsbild för hela borgerligheten.
De partier som fick ökat stöd var med andra ord de som vill vara liberala och solidariska. De som inte fallit för frestelsen att triangulera bort en del av sin själ.
På senare år har detta även gällt de danska Socialdemokraterna. Utvecklingen har pågått under många år men under Mette Fredriksens ledarskap har man aktivt strävat efter att ta tillbaka väljare från Dansk Folkeparti med den berömda trianguleringen som metod. I frågor som rör migration och mångkultur allt mer kommit att låta som det främlingsfientliga högerpartiet.
I Sverige har debattörer börjat tala om den danska vänsterframgången, och menar att svensk socialdemokrati borde göra som sitt danska systerparti. Sätta ned foten i migrationsfrågan och strama åt ordentligt. Bli ett mer konservativt parti i värderingsfrågor.
Problemet med den analysen är att Socialdemokraterna i Danmark inte gick fram i valet. De backade till och med. Däremot är det tydligt att de återtog väljare från Dansk Folkeparti.
Men valsegern säkrades tack vare framgångar för Socialistisk Folkeparti, det rödgröna partiet Enhetslistan och just Radikale Venstre..
De partier som fick ökat stöd var med andra ord de som vill vara liberala och solidariska. De som inte fallit för frestelsen att triangulera bort en del av sin själ.
Samma polarisering i dansk politik som i svensk, med andra ord.
I valet mellan Socialdemokraterna och Dansk Folkeparti, som trots allt har främlingsfientligheten nedlagd i sin genbank och inte bara anammat den av strategiska skäl, var det ändå lätt för Radikale Venstre att välja sida.
Och de få detaljer som kommit ut om regeringsuppgörelsen visar att alla de tre stödpartierna har fått igenom delar av sin politik.
Det slås visserligen fast att de hårda gränskontrollerna ska vara kvar, men Danmark ska nu åter börja ta emot kvotflyktingar. Dessutom skrotas förslaget att kriminella invandrare som inte kan utvisas ska förvaras på en isolerad ö.
Uppgörelsen slår också fast att klyftorna inte ska öka i det danska samhället och att det inte ska bli några skattesänkningar för de rikaste.
En antydan till en ny vänsterpolitik i Danmark.
Och även om själva regeringsbildningen gick snabbt känns det befogat att tillägga: Det var på tiden!
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
