Söndagskrönika 120 år efter att August Palm beskrev det amerikanska samhället och politiken har lite förändrats: Religiöst hyckleri, pengarnas och storföretagens makt, tillbakapressade eller krossade fackföreningar. Någon arbetarrörelse eller socialdemokrati att tala om fick USA aldrig. Men kanske håller något på att hända.
Den första september 1900 började den socialistiske agitatorn August Palm sin resa till Amerika. Med emigrantångaren Cymric, som avgick från Liverpool, anlände han den sextonde september till New York.
August Palm hade svarat ja på en inbjudan från Skandinaviska klubben inom Socialistiska Arbetarepartiet i Providence, Rhode Island. Klubben hade svårt att värva medlemmar och diskuterade olika uppslag för att få fart på verksamheten.
Målaren Martin Jansson, som utvandrat från Blekinge, föreslog mest på skämt att klubben »antingen skulle bjuda på gratis öl och cigarrer eller skriva till Sverige efter skräddaren August Palm».
Det var så Palm kom på sin drygt tre månader långa »uppviglingsfärd» i Amerika. Han sammanfattade sina intryck i en bok med den anspråkslösa titeln Ögonblicksbilder från en tripp till Amerika, som kom ut i mars 1901.
Boken är fascinerande. Inte bara för detaljrika och levande berättelser om resan och intrycken vid mötet med USA. Han kan inte ett ord engelska, men det är å andra sidan till det nya Sverige han kommer.
Överallt träffar han fackföreningsmän och socialdemokrater, många gamla bekanta, som utvandrat till USA. Vid den här tiden fanns en miljon svenska emigranter i landet. Ibland presenterar han sig som reporter för tidningen Social-Demokraten, men det är som agitator han reser.
»I intet land i världen firar privatkapitalet sådana orgier, som just i den stora republiken på andra sidan oceanen»
Till sin egen förvåning är det fullt hus nästan överallt där han kommer på sin turné. Med sig hem har han en pokal med inskriften »Till Aug.Palm af Partivänner i Förenta Staterna för godt arbete i Socialismens tjenst 1900. Workingmen in all countries Unite!»
Han är skarp i sin kritik av den amerikanska kapitalismen. »I intet land i världen firar privatkapitalet sådana orgier, som just i den stora republiken på andra sidan oceanen». Detsamma gäller politiken.
Han hamnar i presidentvalskampanjen 1900 (den republikanske presidenten McKinley återvaldes) och skriver: »Den enda ljusglimten i all korruption och i allt det elände, som existerar i denna ›fria› republik, är att en stor del av folket äntligen börjar genomskåda humbugen.»
Han tror på Amerika. »Den amerikanska nationen är en stor nation». En dag ska den vakna, är hans övertygelse.
Slående är hans analys av varför arbetarrörelsen har svårt att få fäste. Han pekar på landets storlek, den oerhörda arealen försvårar en planmässig och organiserad agitation. Vidare det ständiga tillflödet av nya invandrargrupper, rörligheten och möjligheten att slå sig fram på egen hand. Han tillägger problemet med att socialisterna är splittrade i flera små avdelningar så att de ännu inte spelar någon roll i valen.
Nästan 120 år senare är August Palms beskrivning av det amerikanska samhället och politiken påfallande giltig. Religiöst hyckleri, pengarnas och storföretagens makt, tillbakapressade eller krossade fackföreningar. Någon arbetarrörelse eller socialdemokrati att tala om fick USA aldrig. Men kanske håller något på att hända.
Undersökningar visar att socialism inte längre är ett fult ord bland unga i USA. En anledning är att det både av anhängare och av motståndare gjorts synonymt med begrepp som fri hälsovård, gratis universitet, fackliga rättigheter, minimilöner man kan leva på med mera.
Det finns ett nyvaknat demokratisk socialistiskt nätverk, DSA, som verkar in om det demokratiska partiet och som på något år ökat antalet medlemmar från 6 000 till 50 000.
Mycket tack vare oberoende socialisten Bernie Sanders uppmärksammade kampanj för att bli Demokraternas kandidat i det senaste presidentvalet.
August Palm hade inte räknat med kvinnorna (och minoritetsgrupper) som politisk kraft. Om Demokraterna lyckas vinna kongressvalet den 6 november beror det av allt att döma på kvinnornas deltagande i politiken. Det kanske inte är en seger för socialismen, men för anständigheten.
Att det blåser en viss vänstervind i dagens USA framgår av SvD-journalisten Karin Henrikssons intressanta nya bok Vänstern i USA.
Ett uttryck för det var att den 28-åriga DSA-medlemmen Alexandria Ocasio-Cortez sensationellt vann ett av demokraternas primärval inför kongressvalet.
Hon blev snabbt en nationell celebritet som vänsterns nya stjärna, både i stil och substans. Sedan dess har hon turnerat landet runt för att ge stöd år andra progressiva kandidater.
Kanske kan man kalla det en »uppviglingsfärd» i August Palms anda.
Tommy Svensson, frilansskribent
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
