Ska landet bli ett nytt Ungern?
När rösterna räknas i Österrike efter valet till Nationalförsamlingen på söndagen 29 september finns det en klar vinnare: högerradikala Frihetspartiet FPÖ med rötter i den österrikiska nazismen och nynazismen. Det är samma parti som i slutet på 1990-talet under ledning av Jörg Haider chockade EU genom att bli större än Österrikes konservativa folkparti ÖVP. ÖVP hamnade den gången på tredje plats, men förhandlade bakom ryggen på Socialdemokraterna som blivit största parti, och bildade en koalition med Jörg Haider.
Till en början verkade det vara en framgångsrik strategi att bjuda in de högerradikala i regeringsvärmen. Nästa val splittrades FPÖ och väljarstödet kollapsade.
I bakgrunden fanns redan då en ung Herbert Kickl. Han har lärt sig läxan, och nu har han som partiledare fört sitt FPÖ till en historisk valseger med nästan 30 procent av rösterna.
Trots att han var kanske bättre rustad än någon annan att göra det har Andreas Babler inte lyckats desarmera migrationsfrågan
Men valet är historiskt också av en annan anledning: För första gången sedan demokratins införande i Österrike hamnar de österrikiska socialdemokraterna SPÖ på tredje plats. Det parti som när Bruno Kreisky var legendarisk partiledare på 1970-talet kunde samla över hälften av rösterna bakom sig är nu ett parti som precis lyckas ta sig över 20-procentgränsen.
Socialdemokraterna har gått till val under ledning av Andreas Babler, populär borgmästare i den lilla orten Traiskirchen, Österrikes Flen kan man kanske säga, som under årtionden varit värd för Österrikes största flyktingförläggning. Babler har med löften om att göra livet bättre för vanligt folk lyckats samla stora skaror entusiastiska anhängare på sina valmöten runtom i landet, men han lyckades inte samla sitt parti. Han valdes på partikongressen för bara drygt ett år sedan med minsta möjliga marginal, och de som hamnade på den förlorande sidan har inte varit lojala. Tvärtom. Till exempel kallade Doris Bures, förstanamn på den socialdemokratiska valsedeln i Wien, Bablers valmanifest för unernst, oseriöst.
Trots att han var kanske bättre rustad än någon annan att göra det har Andreas Babler inte lyckats desarmera migrationsfrågan, vilket fortsatt gynna FPÖ. Samtidigt har de båda regeringspartierna, där de socialt konservativa men ekonomiskt snarare nyliberala ÖVP haft överhanden, inte lyckats skydda befolkningen från den levnadskostnadskris som efterdyningarna av covid-19 och Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina skapat. Missnöje med det ekonomiska läget har också gynnat FPÖ. Till det ska läggas att det neutrala Österrike, som har Stalin att tacka för att de slapp delas upp som Öst- och Västtyskland, har historiskt starka band till Ryssland. FPÖ har gynnats av en tilltagande krigströtthet och historiskt präglad uppgivenhet – inte kan väl Ryssland besegras? – som kan vara svår att förstå i Sverige.
De Gröna verkar ha drabbats av regeringsansvarets förbannelse. De har genomdrivit stora och populära klimatreformer, som Klima Ticket som gör resor med tåg och annan kollektivtrafik både billigt och enkelt i hela Österrike, och klimatminister Leonore Gewessler är hela EU:s klimathjälte efter att hon lade den avgörande rösten för naturrestaureringslagen. Trots att klimatkrisen tog sig in i valrörelsen med gigantiska översvämningar i Österrike tappade De Gröna fem procentenheter till knappt 9 %.
Kommer Giorgia Meloni få sällskap av ännu en ny-fascistisk regeringschef i EU? Det avgör Moderaternas systerparti ÖVP. Partiledaren Karl Nehammer, som varit partiledare och kansler sedan 2021, upprepade på valkvällen att han inte kommer att gå in i en koalition med Herbert Kickl.
Det är goda nyheter, inte minst sedan tyska CDU visat allt fler tecken på att vilja närma sig högerradikala Alternativ för Tyskland.
Om Nehammer står vid sitt ord kan det bli en mittenkoalition i Österrike, med de Konservativa, Socialdemokraterna och – vilket är mest troligt – det lilla liberala pro-europeiska partiet Neos, som ökade med någon procentenhet i valet.
Det skulle, som Andreas Babler uttryckt det, förhindra att Österrike blir ett nytt Ungern. Mycket mer finns inte att hoppas på.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
