Ledare Nyligen avgick Annika Sundén som analyschef för Arbetsförmedlingen för att myndigheten avvecklar ett projekt för att hjälpa långtidsarbetslösa att få jobb. Olyckligt och obegripligt.

Arbetslösheten har blivit alltmer tudelad. Hälften av de 370 000 arbetslösa är långtidsarbetslösa. Av dem har cirka 100 000 varit arbetslösa i över två år. Förhållandet blixtbelyser att det behövs olika typer av insatser. Personer som nyligen blivit arbetslösa behöver ett sorts stöd, de som står långt från arbetsmarknaden ett annat.

Numera vet vi en hel del om hur det bästa stödet till långtidsarbetslösa bör utformas. Flera studier både i Sverige och omvärlden visar att det avgörande är att insatserna är intensiva, personaltäta och långsiktiga. Ett konkret projekt i denna anda har också bedrivits på 16 orter i Sverige för att lotsa långtidsarbetslösa och utrikesfödda kvinnor ut i arbetslivet.

Andelen som fick arbete eller fortsatte med studier var 30 procent högre 

Tre typer av insatser har kombinerats: en kartläggning av kvinnornas kunskaper för att sätta upp konkreta mål om framtida arbeten, undervisning i svenska och praktik på arbetsplatser i nära samverkan med kommuner och företag. Försöket blev framgångsrikt. Andelen som fick arbete eller fortsatte med studier var 30 procent högre jämfört med andra traditionella insatser från Arbetsförmedlingen.

Det kan tyckas självklart att Arbetsförmedlingen borde ha behållit och utvecklat verksamheten på de kontor som ingick i försöket. Då hade det varit möjligt att tillvarata och finslipa kunskaperna. Men istället har projektet avslutats. Detta fick Annika Sundén att lämna sitt jobb.

Det stora flaggskeppet hos Arbetsförmedlingen har istället blivit ”Kundval rusta och matcha”, en åtgärd som köps upp av privata företag och som fungerar tillfredsställande för dem som varit arbetslösa en kortare tid. Men åtgärden erbjuds också till långtidsarbetslösa och då är resultatet sämre.

När jag ringer upp Annika Sundén förklarar hon varför det är problematiskt att handla upp åtgärder för dem som står långt från arbetsmarknaden: ”För det första handlar det om att använda en specifik arbetsmetod och en tanke med privata aktörer är att de ska få välja sina metoder själva. För det andra är det svårt att designa en ersättningsmodell som fungerar för långtidsarbetslösa där det krävs flera insatser för att komma i arbete eller utbildning. Sådan verksamhet lämpar sig bättre för att bedrivas i Arbetsförmedlingens regi.”

Även IFAU, ett statligt institut som utvärderar åtgärder på arbetsmarknaden, visar i en aktuell studie att långtidsarbetslösa som erbjuds Kundval rusta och matcha har ”låga jobbchanser”. Även den studien talar för att det behövs andra åtgärder för dem som står långt från arbetsmarknaden.

Det kostar mycket pengar att förmedla jobb till långtidsarbetslösa, men det är ännu dyrare att låta långtidsarbetslösheten bita sig fast. Det skapar enorma samhälleliga kostnader och bidrar till att tiotusentals individer fastnar i utanförskap och låga inkomster. Hur prioriteringarna ska ses ut är inte enbart en intern fråga för Arbetsförmedlingen utan också en politisk fråga. Regeringen bör ge Arbetsförmedlingen resurser för att stärka åtgärderna riktade till långtidsarbetslösa. Regeringen bör också betona att det arbetet får bedrivas av Arbetsförmedlingen i egen regi.

 

Den som vill veta mer om ämnet rekommenderas att lyssna på fackförbundet SSR:s samhällsvetarpodd där Annika Sundén medverkar.