Ledare För 30 år sedan lyckades världen bidra till att vända den fruktansvärda utvecklingen i Myanmar. Nu behövs liknande åtgärder för att befolkningen inte ska brytas och demokratirörelsen helt dö bort.
Veckan som gick blev de blodigaste sedan militärkuppen i Myanmar för drygt en månad sedan. Militären slog till med brutalt våld mot de hundratusentals människor som protesterade på gatorna. FN:s sändebud Christine Schraner Burgener rapportade 38 döda bara under onsdagen. ”Militären tycks ha utsett folket till sin huvudfiende”, sade en svensk diplomat stationerad i landet.
Det borde i så fall inte kommit som någon nyhet.
Militären grep makten första gången 1962 och valde redan från början en stenhård linje mot alla former av opposition. Våldet var ständigt närvarande, liksom propagandan och indoktrineringen. I boken From the land of green ghosts beskriver Pascal Khoo Twee hur hans lärare i grundskolan lärde eleverna att Myanmar hade varit först med att skicka människor till månen.
Trots detta kunde de aldrig fullt ut kuva befolkningen. Demokratirörelsen överlevde. Direkt efter kuppen 62 utbröt stora demonstrationer. Samma sak 1973, när den tidigare FN-generalsekreteraren U Thant, som var demokrat, skulle begravas i Rangoon.
Det vi ser i dag är ett nytt 1988. En ny start både för förtrycket och oppositionen.
De största protesterna genomfördes 15 år senare, 1988. Tyngda av utbredd fattigdom och ett allt skarpare förtryck gick miljoner människor ut på gatorna. När militären den 8 augusti slog tillbaka mot protesterna dödades över 1500 människor och flera tusen fängslades. Ytterligare tiotusentals aktivister flydde över gränsen till Thailand, där de utgjorde grunden för den demokratirörelse i exil som sedan blev så viktig för att omvärlden inte skulle glömma bort deras hemland.
Det var också 1988 som Aung San Suu Kyi klev fram som ledare för samma demokratirörelse.
Det vi ser i dag är ett nytt 1988. En ny start både för förtrycket och oppositionen. Sedan den så kallade demokratiseringsprocessen inleddes för cirka tio år sedan har många som levde i exil återvänt. De har startat tidningar, gått med i partier, folkrörelser och aktivistgrupper. Många av dem har nu fängslats på nytt, eller gått under jorden tillsammans med tusentals unga aktivister som knappt minns militärstyret före 2011.
Utvecklingen kommer också kräva en nygammal strategi från omvärldens sida.
Sida har redan meddelat att svenskt bistånd ska styras bort från alla kanaler kopplade till regeringen i Myanmar. EU och USA har gjort på liknande sätt. Sanktioner har införts. Det är bra, men räcker inte. Under 1990-talets internationella rörelse för demokrati i Burma (som landet kallades då) tog även många företag ett stort ansvar. Stora bolag som Levi’s, Pepsi, Ericsson och Motorola lämnade landet, ofta efter press från en konsumentinriktad bojkottkampanj.
Något liknande kan bli nödvändigt nu. Och flera företag har redan visat att de inte tänker vara passiva åskådare till massakrerna. På fredagen meddelade till exempel Youtube att de stänger av kanaler med kopplingar till militärjuntan.
De människor som demonstrerar på gatorna i Myanmar behöver vårt stöd. Och de behöver det nu.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
