Regeringens förslag är kontraproduktivt

Rimligare att se medborgarskap som integrationens förutsättning.

Så är årets första utredning presenterad, och den är talande för den tid vi lever i. Det är utredningen Skärpta krav för svenskt medborgarskap.

Syftet med de förändringar som utredningen föreslår är enligt migrationsminister Johan Forssell, som entusiastiskt tog emot utredningen, att ”stärka medborgarskapets status samt öka individens möjlighet att aktivt delta i samhället”.

Resultatet riskerar att bli det motsatta.

Tryggheten och den ovillkorade tillhörigheten till Sverige försenas

Att göra det svårare att få medborgarskap är inte det samma som att öka medborgarskapets status. Att regeringen samtidigt utreder möjligheter att göra det enklare att dra tillbaka det svenska medborgarskapetpekar istället i motsatt riktning: statusen på det svenska medborgarskapet sänks när det lättare kan förloras. Regeringen är till och med redo att riva upp grundlagen för att kunna dra tillbaka fler svenska medborgarskap.

Utredningen SOU 2025:1 föreslår att det inte ens ska krävas att någon dömts för brott för att kunna nekas medborgarskap, det ska räcka med att en person är skäligen misstänkt för ett brott ”för vilket det svåraste straff som är föreskrivet är fängelse i två år eller mer”. Det innebär, som Socialdemokraternas Amalia Rud Stenlöf påpekat, att det räcker med att vara skäligen misstänkt för bokföringsbrott eller skattebrott. Eller för den delen, för att man glömt säkerhetsklassade dokument på en kursgård.

Samma sak är det med ambitionen att ”öka individens möjlighet att aktivt delta i samhället”. Det utredningen föreslår är att det ska ta längre tid innan en person kan beviljas medborgarskap, den så kallade hemvisttiden i Sverige ska förlängas till åtta år i de flesta fall.

Det är inte att öka utan att minska individens möjlighet att delta aktivt i samhället, eftersom det mest grundläggande i ett demokratiskt samhälle, att ha nationell rösträtt, fördröjs. Tryggheten och den ovillkorade tillhörigheten till Sverige försenas, otryggheten och osäkerheten förlängs.

Mycket tyder på att det är negativt för integrationen.

Medborgarskap betraktas ibland som integrationens krona: en belöning individen får när integrationen är avslutad. Men det är mer rimligt att se på medborgarskap som integrationens förutsättning: forskning visar att det är först när en individ blivit medborgare som hen på allvar har incitament att investera i sin integration. Innan dess är ju vistelsen tidsbegränsad och villkorad. Tidöregeringens politik kommer inte att förbättra integrationen, den innebär snarare integrationens slut.

Redan i oktober 2022 konstaterade Civil Rights Defenders i sin noggranna granskning av Tidöavtalet att den SD-ledda regeringens politik har en repressiv slagsida. Enskilda åtgärder, men framförallt helheten. Tidöavtalet är inte bara politik som syftar till att till varje pris minska migrationen, även när åtgärderna försämrar integrationen, utan också om att göra migrationen till syndabock.

Civil Rights Defenders såg klarsynt ”en tydlig sammanblandning av, och ofta likhetstecken mellan, migration och kriminalitet som pekar ut personer med migrationserfarenhet som orsak till Sveriges problem.”

Det är det nya lagförslaget ett tydligt exempel på.