Magnus Walan, senior policyrådgivare på Diakonia skriver om tre tunga utmaningar för S-kongressen i utrikespolitiken.
Som en svensk folkrörelse som arbetar med bistånd, jämställdhet och mänskliga rättigheter har vi under senare år kritiserat eller haft synpunkter på regeringens bistånds- och utrikespolitik. Tyvärr måste vi konstatera att på flera punkter där vi kritiserat regeringen har Socialdemokraterna antingen varit tysta eller gett regeringen sitt stöd.
1. Vapenexporten
Socialdemokraterna har under lång tid haft ett kluvet förhållande till vapenexport till länder som bryter mot mänskliga rättigheter. Några vägledande principer för S är att all vapenhandel ska kontrolleras genom strikta regler samt att icke-demokratier och länder som bryter mot mänskliga rättigheter inte kan ges samma legitimitet att få köpa vapen. Sverige ska vara en föregångare när det gäller strikta regler.
I verkligheten har Socialdemokraterna fört en helt annan politik.
Vapenexporten är allt annat än restriktiv. Sverige är inget föregångsland. Socialdemokraterna har gett stöd till export av gigantiska vapensystem till diktaturer som Pakistan. En export av en stridsledningscentral för 16 miljarder kronor försvårar landets möjligheter att leva upp till de mänskliga rättigheterna när det gäller rätten till hälsa och rätten till undervisning.
Stöd till export till Förenade Arabemiraten, Bahrain och Saudiarabien, där den sistnämnda särskilt utmärker sig för grova brott mot mänskliga rättigheter. Politiska partier är förbjudna. Kroppslig bestraffning i form av piskning och amputering utdöms och dödsstraff tillämpas. Hittills i år har två människor avrättats genom halshuggning varje vecka.
Statsministern försvarade exporten med det berömda citatet:
– Ni kommer aldrig få mig att darra på manschetten när det gäller det som ger jobb, det som ger exportinkomster till Sverige.
Men exporten till Saudiarabien har även fått stöd av Socialdemokraterna.
Ett skäl till detta är att partiledningen gett instruktioner till sina representanter i Exportkontrollrådet att prioritera annorlunda. Chefen för den statliga myndigheten ISP som ska övervaka efterlevnaden av lagstiftningen, har i artiklar motiverat exporten till diktaturer med att man har ”brett politiskt stöd” i Exportkontrollrådet. Brett politiskt stöd kan knappast fås utan att både M och S gett stöd till exporttillstånd.
Detta gap mellan ord och handling kan enbart fortsätta så länge partierna inte kan utkrävas ansvar. Myndigheten ISP hänvisar till politikerna i ISP:s rådgivande organ – Exportkontrollrådet. Partierna hänvisar ansvaret till ISP:s chef, till sekretess och till regeringens styrning/avsaknad av styrning. Regeringen hänvisar till ISP och exportkontrollrådet. Modellen är uppbyggd för att man inte kan utkräva ansvar. Öppenhet kan inte bara vara att redovisa antal pansarskott utan hur partierna ställer sig till export i relation till de mänskliga rättigheterna.
I kongresshandlingarna står mycket om ickespridning av kärnvapen, lätta vapen och drönare. Det är bra. Men det står också om att göra stridsflyg till ”nationella säkerhetsintressen”.
Vi undrar; är S för ett regelverk som i praktiken inte tillåter export av krigsmaterial till diktaturer eller andra länder där de riskerar att användas för att kränka de mänskliga rättigheterna som ni utlovade på DN debatt 17 maj 2011? Ska man kunna utkräva ansvar av de politiska partierna hur de ställer sig vid exporttillstånd?
2. Klimatfinansiering
Människor i Afrika, Latinamerika och Asien är de som drabbas hårdast av industriländernas historiska utsläpp. Ska Sverige ta sitt ansvar för klimatet handlar det om två saker: Att föra en trovärdig politik för minskade utsläpp och betala för vår nedsmutsning i de länder som drabbas hårdast.
I den säkerhetspolitiska analysen från riksdagen utgör klimatförändringarna även mot Sverige ett av de största hotbilderna. Sett i detta ljus är det intressant att den blocköverskrivande uppgörelse som finns den om 90-100 miljarder kronor till upprustning av JAS 39 Gripen och närmas inga långsiktiga åtaganden kring klimatet.
I samtliga klimatavtal har industriländerna lovat finansiera fattiga länders anpassning till ett förändrat klimat med nya additionella pengar – dvs att man inte finansierar med ordinarie bistånd.
Vi har kritiserat regeringen för att trixa på denna punkt. Om industriländerna väljer att ta dessa pengar från biståndet blir det inget kvar till det ordinarie utvecklingsbiståndet.
I Diakonias och Svenska kyrkans klimatenkät 2009 var socialdemokraterna tydliga. Där sade S våra klimatinsatser ska tas utanför 1 procent biståndet.
Nu skriver S i sina kongresshandlingar: ”Det stöd som Sverige ger inom ramen för internationella överenskommelser ska ligga utöver vad som krävs för att nå FN:s mål om ordinarie bistånd. ”
Det vill säga att klimatfinansiering kan tas från biståndet utöver 0,7 procent. Socialdemokraterna har på denna punkt gått bakåt.
Skall Sverige leva upp till vårt åtagande i Köpenhamn behövs 1,9 miljarder i budgeten för 2014. Det har Diakonia räknat ut; utan de pengarna tar regeringen en springnota på klimatet. Kommer S göra samma sak?
3. Exportfrämjande och mänskliga rättigheter
Gång på gång kommer Socialdemokraterna tillbaka till ett ökat stöd till exportfrämjande, som ska vara viktigt för svenska företag. Men det finns väldigt lite om exportfrämjande och mänskliga rättigheter i socialdemokratisk politik.
Regeringen har i dag tydliga krav på kontroll av pengar och effekt när det gäller biståndsprojekten. Det är i grunden bra. Men kontrasten till krav på transparens och resultat till dessa organ är mycket stor, trots att dessa organ har hundratals miljarder i sina portföljer. Till Iran har Exportkreditnämnden EKN de senaste sex åren gett garantier på över 12 miljarder och 10 miljarder till Saudiarabien.
Att man i affärer tar hänsyn till mänskliga rättigheter är inte bara viktigt för människorna i de berörda länderna, det är bra för företagens affärer och det är bra för staten Sverige. Borde inte Socialdemokraterna när man agerar för mer exportfrämjande tydliggöra att hänsyn till mänskliga rättigheter måste vara ett villkor för statligt stöd?
Magnus Walan, senior policyrådgivare Diakonia
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
