debatt Digitaliseringen går i rasande fart i Sverige, men offentliga aktörer har olika appar och lösningar och som medborgare är det svårt att veta var jag ska vända mig. Varför inte en central, statligt ägd plattform? skriver Gustav Björklund Larsen, socialdemokrat och lärarstudent.
I höstas insjuknade jag i covid-19. I min sjukdomsdimma försökte jag lista ut vad jag skulle göra. Hur smittspårningen fungerade, vad som gällde för min partner, hur länge jag skulle stanna hemma efter att jag tillfrisknat.
Jag irrade runt mellan myndigheternas webbplatser. För min egen del var det 1177 som gällde, men rekommendationer för min partner skulle jag få genom Region Stockholms smittspårningschatt, i en app jag aldrig använt. För allmänna råd fanns krisinformation.se, Region Stockholms egen hemsida, Folkhälsomyndighetens hemsida och återigen 1177. När jag blev frisk och undrade vad som gällde om antikroppar, skulle jag plötsligt vidare till krisnumret 113 13.
Var det min coronadimmiga hjärna som ställde till det? Eller är svenska myndigheter en digital labyrint?
Jag vågar påstå det senare.
Under pandemin har vi sett digitaliseringens brister. Ett exempel är testningen, som i Stockholm sker via appen Alltid Öppet med BankID för inloggning. BankID är smidigt, men det är beroende av att du har rätt bank. I Järvaområdet har färre tillgång till BankID och smarta telefoner som krävs för att ladda ner appen. Det har bidragit till att Järva är ett av de områden som drabbats hårdast av covid-19.
Vidare så innebär digitaliseringen ett hinder för äldre. De äldsta är de som har minst IT-vana. Ändå utgår vi från att de under pågående sjukdom ska kunna använda helt nya appar för att beställa test och komma i kontakt med smittspårning.
Det här är bara två exempel om digitaliseringen under pandemin. Men det är större än så.
Regeringen har glömt att någon ska använda alla digitala verktyg. Medborgaren saknas.
Regeringen har i sin digitaliseringsstrategi meddelat att allt mer myndighetsutövning ska ske digitalt. Genom strategin ska också den digitala arbetsmarknaden främjas. Arbetskraften ska stärka sina kunskaper inom digitalt arbete och regeringen ska säkra integritet på nätet.
Men en pusselbit verkar saknas. Regeringen har glömt att någon ska använda alla digitala verktyg. Medborgaren saknas.
Myndigheter digitaliserar i en rasande fart, startar egna plattformar och appar. Men medborgaren får virra runt i ett ändlöst nät av parallella tjänster. Digitalisering på myndigheternas, inte medborgarnas, villkor.
Kontrasten mot mitt andra hemland, Danmark, är markant. Där har man gått snabbare fram. Redan 2013 slutade de skicka ut fysiska brev till medborgarna.
Istället fick danskarna www.borger.dk. Det är något så genialt som en hemsida som samlar hela den offentliga sektorn. Du kan ansöka om körkort, deklarera, kolla sjukhusjournaler, beställa covid-test, söka studiestöd, ja nästan allt som har med offentlig sektor att göra. På en enda hemsida.
Dessutom finns det ett nummer du kan ringa för att få hjälp och fysiska kontor där handläggare kan guida dig rätt. För identifiering finns NemID, en motsvarighet till BankID. Skillnaden är att NemID ägs av staten, och därför finns tillgängligt för alla medborgare, inte bara de som har rätt bank.
När Danmark nu ska vaccinera befolkningen finns det inga missförstånd om hur du ska boka in dig. Det går snabbt. Inga bluffar, inga länkar som missbrukas för att folk ska tränga sig före i kön. Alla vet att det är borger.dk som gäller.
Enkelt. Tydligt. Helt fantastiskt.
Så borde vi göra i Sverige. Slopa alla privata lösningar, som Kivra och BankID. Skapa en hemsida där vi kan få all information, samlad på ett ställe. Gör digitaliseringen enkel för medborgarna.
Då får vi en digitalisering på medborgarnas villkor. Och kanske en bättre bekämpning av pandemin.
Gustav Björklund Larsen, socialdemokrat och lärarstudent
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
