Digitaliseringslobbyn Den digitaliserade vården har uppenbarligen inte levererat utlovade effektiviseringar eller kvalitetshöjningar, än mindre några besparingar. Digitaliseringslobbyn har dessutom gjort att den hamnat bortom demokratisk kontroll.
Den 28 april rapporterade Dagens Samhälle, kommunsektorns husorgan, att skarp kritik riktas mot SKR för att de följt ett konsultbolags agenda för digitaliseringen av den svenska sjukvården.
Den skarpa kritiken formuleras av Katti Björklund, frilansjournalist och mångårig medarbetare på 1177 Vårdguiden och SKRs bolag Inera i rapporten Digitaliseringslobbyn. (Arena Idé 2022).
Rapporten följer en konsultrapports väg från det amerikanska managementkonsultbolaget McKinseys kontor ut i den svenska debatten. Konsultrapporten ”Värdet av digital teknik i den svenska vården”från 2016 påstår att den svenska vården skulle kunna spara 180 miljarder per år från år 2025 med hjälp av ökad digitalisering.
Katti Björklund dokumenterar hur McKinseys rapport blir citerad i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Inte bara i otaliga nyhetsartiklar (som här i DN), utan också av statliga utredningar och myndigheter som Vårdanalys. Av politiker, som Liberalernas dåvarande partiledare Jan Björklund och Anna Starbrink, liberalt regionråd i Stockholm som med hänvisning till McKinseys beräkningar kräver ”Ge vården 1 miljard till digitalisering”.
Och inte minst, av Sveriges Kommuner och Regioner, SKR.
Enligt den journalistiska principen om att låta båda sidors bästa argument komma fram får också SKR:s digitaliseringsansvarige Patrik Sundström komma till tals i Dagens Samhälle. (Eller SKR:s ”chief digital officer” som Patrik Sundström av en outgrundlig anledning har valt att kalla sig.)
Enligt SKR:s Patrik Sundström har rapporten”ett märkligt perspektiv om att digitaliseringen skulle handla om att spara pengar.”
Trots att det är detta han själv brukar predika när han som ”chief digital officer” är ute och föreläser. Som här, på en konferens i en stilig sal på Clarion Hotel Posti Göteborg den 26 januari 2016. Föreläsningen handlar om exploderande kostnader för vården och äldreomsorgen. Och innehåller bland annat en detaljerad beskrivning av hur mycket som kan sparas (25 miljoner niohundrasextusen) om man investerar 5,3 miljoner kronor i ”e-hemtjänst”.
Besluten om och utförandet av digitaliseringen av vården delvis ligger utom räckhåll för vårt demokratiska system.
Samma år skriver VD:n för SKRs bolag Inera i förordet till rapporten Digital utveckling i framtidens hälso- och sjukvård. På väg mot vision 2025: ”Digitaliseringen erbjuder stora möjligheter för framtidens vård och omsorg. Den (…) innebär möjliga årliga besparingar på 100-tals miljarder kronor”.
Det är inte bara besparingar i kronor och ören, utan även personal. SKR:s (dåvarande SKL:s) Rekryteringsrapport 2018 beskriver hur kostnader skulle kunna sänkas genom att minska behovet av personal, formulerat så här på klingande kommun-svenska på sidan sju: “Effektivisering om 0,5 procent årligen med hjälp av ny teknik, såsom digitalisering, kan minska behovet med ytterligare cirka 70 000 personer”.
I samma rapport hänvisar SKR direkt till den ovan nämnda McKinsey-rapporten.”McKinsey menar i en rapport att redan befintlig teknik har potential att i grunden förändra vårdsystemet i Sverige. (…) ”Här finns en stor potential i att minska vårdens kostnader på sikt.”
Det är inte konstigt att Patrik Sundström uttalar sig som han gör, digitaliseringen har uppenbarligen inte levererat varken de effektiviseringar eller kvalitetshöjningar som den utlovade, och än mindre några besparingar.
Det som är mer problematiskt är att digitaliseringsarbetet fortsätter som förut, trots att den hittills inte levererat.
Det understryker Digitaliseringslobbyns viktigaste budskap: att besluten om och utförandet av digitaliseringen av vården delvis ligger utom räckhåll för vårt demokratiska system, eftersom viktiga beslut tas hos SKR, en ”anomali” och ”en dold maktstruktur i den svenska demokratin” som statsvetaren Bo Rothstein och företagsekonomen Louise Bringselius beskriver SKR.
En arbetsgivarorganisation som beter sig som om den vore en myndighet med oväldiga tjänstepersoner, men som saknar skydd mot att kapas av kommersiella intressen (som McKinseys digitaliseringslobbyism) och som inte lyder under offentlighetsprincipen, och som journalister, folkvalda politiker och andra invånare därmed har mycket begränsad insyn i, och som är svår att granska och ställa till svars.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
