Våra medlemmar vittnar om en verklighet där arbetsgivare staplar olika sorters tidsbegränsade anställningar på varandra för att kringgå las, skriver Attila Rostoványi, ordförande fackförbundet DIK.
DIK presenterade nyligen en rapport som undersökte omfattningen och upplevelsen av tidsbegränsade anställningar bland förbundets medlemmar. Resultaten visar att tidsbegränsade anställningar för många pågår under en lång tid, leder till mer deltid, att majoriteten är kvinnor och att de tidsbegränsat anställda ofta ser sin anställning som otrygg.
Oron och ovissheten det medför inverkar negativt både på privatlivet och arbetslivet. Vi vänder oss inte mot tidsbegränsade anställningar i sak, men missbruket av dem får stora konsekvenser.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) släppte därefter en sammanställning som vill förmedla hur duktiga kommunerna och landstingen är på att ta tillvara på alla tidsbegränsat anställda.
Vi är givetvis glada för alla dem vars tidsbegränsade anställningar leder till fast jobb, men vi vill också påpeka att las är en lag som bör följas, inte rundas. För i DIK:s rapport kommer en annan bild fram, en bild där olika sorters tidsbegränsade anställningar staplas på varandra för att kringgå las.
Vår rapport visar på en tuff verklighet för alla de medlemmar som inte erbjuds ett fast jobb men som får vara kvar på samma arbetsplats – en tidsbegränsad anställning i taget. De kan inte planera sin framtid, vågar inte framföra kritik eller engagera sig fackligt, och känner att de måste vara tacksamma över att få erbjuda sin kompetens i stället för tvärtom. Arbetsgivare använder våra medlemmar på ett kortsiktigt sätt trots att de har ett långsiktigt behov.
DIK:s rapport slår hål på myten att tidsbegränsade anställningar främst skulle vara en anställningsform för unga på väg in på arbetsmarknaden – för gruppen museer/bibliotek är medelåldern för de tidsbegränsat anställda 40 år, bara några år yngre än de tillsvidareanställda.
Då blir SKL:s statistik en klen tröst för alla de som, precis som Susanne, Jakob, Katarina och Sara i vår rapport, går till jobbet med en malande oro. Är Agneta Jöhnks, SKL, budskap till Susanne som arbetat i museisektorn i 29 år utan en fast anställning att det ändå ser bra ut för de flesta? Är budskapet till mig som arkeolog att mina staplade visstidsanställningar under ett decennium aldrig har hänt?
Det är bra att SKL tittar närmare på anställningsförhållanden för dem som jobbar inom kommuner och landsting, men rapporten räcker inte för att möta vår kritik om missbruk av tidsbegränsade anställningar.
Genom att visa upp alla sektorer – vård och omsorg, utbildning, kultur och fritid – i samma diagram så är det lätt att gömma missförhållanden i en sektor genom att visa ett hyfsat utfall i en annan. Siffror som visar hur det ser ut för personer som anställdes 2011 svarar heller inte på frågan om hur trenden ser ut på sikt.
Sammanställningen som gjorts leder snarare till fler frågor. Varför »väljer« ungefär hälften att avsluta sin anställning inom en treårsperiod? Hur ser det valet ut? Är det las-regler som spökar? Blir de som får en tillsvidareanställning anställda på heltid?
Kom igen, SKL. Ni kan bättre än så här!
Attila Rostoványi, ordförande fackförbundet DIK
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
