Att lära sig var 700 gymnasieskolor ligger är nördigt värre. Men mitt avdankade partytrick visar också hur klassbakgrunden styr våra val.
Om du berättar för mig vad du jobbar med och var du är uppvuxen så kan jag berätta för dig vilken gymnasieskola du gick på. Och troligen också vad dina föräldrar hade för månadsinkomst under din uppväxt. Ibland har jag fel, men inte tillräckligt ofta.
För många år sedan, när jag jobbade på Sveriges Elevkårer, lärde jag mig namnen på alla landets gymnasieskolor – åtminstone de 700 som såg ut och kändes som klassiska gymnasieskolor.
Då tyckte jag att det viktigaste som fanns var att gymnasietiden skulle vara rolig och att det enklaste sättet att uppnå det var genom en elevkår på skolan. Med hjälp av färgkoder och Excelrader lärde jag mig inte bara var skolorna låg utan också elevgruppernas socioekonomiska sammansättning. Nördigt värre.
»Hur kan du veta det här om mig?« undrar de flesta efter att jag utsatt dem för mitt avdankade partytrick. De blir lika förvånade som de blir misstänksamma. I själva verket vet jag ju ingenting om dig.
Det enda jag vet är att du inte är så unik som du tror. Många av dina livsval påverkas av din klassbakgrund. Inte alla – men tillräckligt många för att mina gissningar ska bli rätt.
Under tiden jag har sysslat med mina gymnasiegissningar har Gini-koefficienten – ett sätt att mäta ojämlikhet – fortsatt att öka. Gini-koefficienten speglar, på en skala från 0 till 1, hur inkomster fördelas bland befolkningen i ett land. När Gini-koefficienten är låg fördelas inkomsterna jämnt. När den ökar innebär det att inkomster av arbete och kapital fördelas på ett mer ojämlikt vis. Ju mer ojämlikheten ökar, desto tuffare blir det att bryta familjens klasstradition. Det blir alltså svårare att välja en annan väg i livet än den väg som dina föräldrar genom sina livsval omedvetet har stakat ut för dig.
Det blir alltså svårare att välja en annan väg i livet än den väg som dina föräldrar genom sina livsval omedvetet stakat ut för dig.
Genom att sätta Gini-koefficienten i ett svenskt sammanhang kan jag ana att bakom den döljer sig ett mönster – ett mönster som minskar ditt handlingsutrymme och gör det knivigare för dig som inte väljer helt rätt vid första vägskälet. Om du studerar på ett yrkesförberedande gymnasieprogram och missar att anmäla dig till specialkurser blir det svårare för dig att läsa vidare på högskolan. Valet du gjorde när du var 15 eller 16 år kan påverka din inkomst för lång tid framöver. (Tack för det, Jan Björklund.) Om dina föräldrar gick miste om att köpa sin bostad för 20 eller 30 år sedan kan de tyvärr inte hjälpa dig att finansiera din första lägenhet. Som utbildningssystemet och bostadsmarknaden ser ut idag gör du bäst i att välja rätt föräldrar.
Det mest oroväckande är inte att det är på det här viset just nu. Det mest oroväckande är att vår vän Gini-koefficienten pekar på att vi på både kort och lång sikt rör oss i riktning mot ökad ojämlikhet.
Med andra ord kommer det att bli ännu lättare för mig att gissa vilken gymnasieskola du har gått på och ännu svårare för dig att själv välja din väg.
PS: Vissa kommuner är mer oförutsägbara och svårgissade än andra. Särskilt de där framsynta socialdemokrater i mitten på 1900-talet beslutat att praktiska och teoretiska program ska blandas hejvilt på alla gymnasieskolor.
En avvägning där stordriftsfördelar fått stryka på foten till förmån för ökad integration. Något att tänka på för dagens skolpolitiker.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
