Dina lagrade konserver kommer inte stoppa Putin

Beredskap Staten måste ta ett helhetsgrepp om livsmedelsförsörjningen i händelse av krig.

 I Ukraina sprängs matbutiker, åkrar förstörs och till och med soppkök har angripits. I Rysslands anfallskrig mot Ukraina är maten en uppenbar måltavla. På liknande sätt som Putin har fört ett energikrig mot Europa – strategin handlar om att rikta in sig på samhällskritiska varor för att få motståndaren att vika sig. Den ukrainska spannmålsexporten har också påverkats kraftigt, vilket lett till stigande priser och matbrist inte bara i Ukraina, utan även globalt.

Vi ser även denna form av utpressning på Gazaremsan. Israel har i omgångar strypt tillgången till rent vatten, mattransporter och mediciner för invånarna i Gaza, något som enligt FN:s människorättschef med rätta beskriver som att Israel svälter ut Gazas invånare.

Ingen söndagsmiddag, men man överlever

Livsmedelsberedskap är alltså, hur avskyvärda och olagliga dessa krigsmetoder än må vara, något Sverige måste ta höjd för om vi menar allvar med att stärka vår civila beredskap. Här har Sverige en stor hemläxa att göra. Skulle en illasinnad stat vilja slå ut vår livsmedelstillgång är det nämligen ganska lätt.

Ungefär hälften av den mat vi äter är importerad. Sverige är starkt beroende av sjötransporter för leveranser av både mat och insatsvaror som jordbruket behöver för egen produktion. Stängs handelsflödena till sjöss av kommer det snabbt att uppstå en bristsituation. Det kan också handla om attacker mot infrastrukturen för transporter och lagring av mat, exempelvis om elen slås ut. I ett sådant värsta scenario där ny tillgång helt stryps räcker färskmaten ungefär en vecka på de svenska butikshyllorna.

Sverige är dessutom sårbart för den typen av attacker som Ukraina nu får utstå, eftersom att vår livsmedelsproduktion bygger på storskalighet. Det är ett fåtal aktörer på ett fåtal platser som dominerar marknaden vad gäller exempelvis ägg, kyckling och slakterier.

Redan under första och andra världskriget började Sverige bygga upp livsmedelslager och i krigstid har vi tillämpat ransonering för att få maten att räcka. Livsmedelsberedskapen fortsatte att byggas ut under Kalla kriget. Lagren bestod inte av några extravaganser; det var köttkonserver, socker, kaffe och mjölk. Ingen söndagsmiddag, men man överlever.

Men under 00-talet avvecklades den civila beredskapen – och snabbast gick det för livsmedelslagren vars lokaler tömdes och såldes ut.

Dagens geopolitiska läge och klimatförändringarna har väckt en förnyad diskussion om behovet av att bygga upp dessa lager igen. Pandemin var en smärtsam lärdom hur sårbara vi är för globala värdekedjor – då fick vi sota för att vi inte bara skrotade livsmedelsberedskapen utan även de medicinska beredskapslagren som tidigare fanns. Det räcker inte att lägga på individen att ha mat hemma för en vecka framåt, som vi anmodas ha i händelse av kris.

Därför är det bra att en ny utredning åtminstone hintar om behovet av lager och nationellt ansvar för livsmedelsberedskapen. Föga förvånande är dagligvaruhandelns branschorganisation kritiska till livsmedelslager: det gör det ju svårare för deras medlemmar att chockhöja priserna, likt man gjorde när de globala utbudsstörningarna i samband med Ukrainakriget spred sig till Sverige.

Staten måste säkra vår motståndskraft inte bara vad gäller de ”hårda” frågorna – som infrastruktur och militär förmåga – utan också vad gäller det mest grundläggande: rent vatten, sjukvård, medicin och mat.