Hatets aktörer relativeras och rentvås när DN:s ledarredaktion bjuder in Sverigedemokraterna till pyjamasparty.
Det nya året är ungt, skumpaflaskorna ligger ännu i drivor vid återvinningen. För de allra flesta ytterligare någon dag av ledighet. Sociala medier småslumrar. Kanske tycker DN:s ledarredaktion att det är lite för slött, för lite drag? Men när texten “Det politiskt korrekta SD” ploppar upp i flödet tar det skruv.
Många blir arga. Andra hejar på, däribland en drös sverigedemokratiska twittrare.
Läser texten. Menar skribenten verkligen så? Tänker att det måste blivit någon form av kollektiv kortslutning på ledarredaktionen.
Skribenten vänder ut och in på sig själv för att helt bortse från maktperspektiv i relation till politisk utövning. En artikel ur Slate Star Codex missuppfattas grundligt, rycks ur sitt sammanhang, och används som argumentationsbränsle för att porträttera sverigedemokrater som modiga. Hatets aktörer och ideologer relativiseras, rentvås.
Jag häpnar.
Politiskt korrekt, pk, är rasisternas främsta skällsord. En demonisering av motståndare, en brännmärkning av en generation som gör motstånd mot framväxande rasism och fascism.
Skribenten gör ingenting för att problematisera bruna etiketter och debattens förskjutning. Snarast förminskas strukturer, ordet vithetsnorm sätts exempelvis inom citationstecken. Vi måste känna sympati för motståndare, heter det.
För några år sedan blev min vän misshandlad, spottad på och kallad apa av organiserade rasister. Är det fel att koka inombords av att samhällsklimatets degeneration gynnar samma krafter? Må så vara.
Ledarredaktionen på Dagens Nyheter har kommit att representera en märklig, förvrängd form av ytterkantsliberalism i frågor om rättigheter och makt. I Steven Lukes klassiska “Power – A Radical View” från 1974 utvecklar han ett teoretiskt ramverk för att förstå maktförhållanden i samhället. Han kompletterar idén om oberoende aktörer med makt över agendan och ställer frågan vilka som gynnas av en viss agenda. Det räcker inte att placera två individer bredvid varandra och konstatera att de har samma formella rättigheter – och därmed samma makt.
Men skribenten blundar medvetet för alla former av strukturell makt, liksom sin egen position i medielandskapet. Ledarredaktionen för Sveriges största dagstidning borde väcka debatt genom att tillföra nyanser och höja den intellektuella ribban. Inte söka klibba fast en grumlig pk-stämpel på den antirasistiska rörelse som vuxit upp i skuggan av en alltmer organiserad och farlig fascism.
Politik handlar nämligen om att förstå och identifiera intressen som står i konflikt med varandra och dra slutsatser av det. Typ som att agera mot rasism — inte bjuda in dess politiska gren till ett semantiskt pyjamasparty.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
