ledare Om statens nollvision för dödsfall på jobbet ska kunna infrias och vara trovärdig kan vi inte låta villkoren för arbetskraft folkbokförda i andra länder gå under radarn.
Länge har svenskt arbetsmiljöarbete varit föredömligt framgångsrikt. Men efter 50 år med minskande dödsfall har något oroande hänt.
- 2016 dog 45 i samband med *arbete.
- 2017 dog 55.
- 2018 dog 58.
Och 9 mars rapporterades den 15:e arbetsolyckan med dödlig utgång i år. Det ser dystert ut för regeringens nollvision.
– Året har börjat riktigt mörkt, säger LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson, som inviger hearingen om hur vi stoppar döden på jobbet med representanter för facket, företagshälsovården, arbetsgivarna och politiken, där arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) är på plats.
Döden på jobbet inträffar nästan alltid i arbetaryrken. I industrin på byggen, i skogen, gruvan, lantbruken. Och framförallt för dem som jobbar med transporter. 41 procent liv som släckts på arbetsplatser 2008–2017 berodde på förlorad kontroll över fordon eller andra transportmedel.
Till detta kommer den arbetsverklighet som Kommunals skyddsombud, undersköterskan Elisabeth Antfolk kallar »den långsamma döden«. Den som inte handlar om att ramla ner från ett tak, utan om »ett yrke med konstant obalans mellan krav och resurser.« En död som kräver bemanning för att bemästras.
Ingen vill dö på jobbet. Men i ett samhälle där det alltid är bråttom, där satsningar på arbetsmiljön dragits ner och skyddsombud ses som en belastning snarare än en tillgång ökar riskerna.
Karl Paine, skyddsombud Byggnads talar om »den konstanta nedbrytningen av kroppen«, där »de som premieras är de som går upp 8 timmar på taket utan skydd. Jakten på pengar går alltid före arbetsmiljön.«
– Det sägs att 60 är det nya 50, men jag känner inte någon byggjobbare över 60 som inte har ont.
Men, som han också konstaterar: Det kommer inga flashar om döden på jobbet för det är inte där medias intresse ligger.
Över 100 000 arbetsolyckor inträffade, och över 10 000 arbetssjukdomar anmäldes 2017. Antalet anmälda arbetsolyckor med sjukfrånvaro har ökat med 35 procent sedan 2009.
Döden på jobbet återspeglar den försämrade maktbalansen mellan löntagare och arbetsgivare.
Ändå är en grupp fortfarande undangömd. Det är de utstationerade som ska anmäla arbetsskador i sina hemländer.För enbart deras dödsolyckor särredovisas här. Det saknas i övrigt uppgifter både om antalet personer som är sysselsatta i Sverige, om deras arbetsgivare och branschtillhörighet.
Därmed är det svårt att uppskatta risken för en utländsk arbetstagare att råka ut för en dödsolycka i Sverige, konstaterar Arbetsmiljöverket. Den frågan bör Ylva Johansson snarast lyfta med sina kolleger i EU.
Alla arbetare som finns i den svenska arbetsmiljön måste förstås redovisas här när olyckan är framme. Om statens nollvision för dödsfall på jobbet ska kunna infrias och vara trovärdig kan vi inte låta villkoren för arbetskraft folkbokförda i andra länder gå under radarn.
LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson, med ett förflutet som skyddsombud ser idag arbetsplatser med byggställningar som inte håller ihop och takarbete utan sele. Själv ringer han Byggnads om han ser riskabla arbetsmiljöer, men om arbetsgivaren saknar kollektivavtal har facket inte rätt att komma in.
Karl Paine har under sina tio år som byggnadsarbetare, varav sex som skyddsombud aldrig sett en inspektör från Arbetsmiljöverket ute på byggena.
– De behövs på arbetsplatser utan kollektivavtal för att garantera en sund konkurrens, säger han.
Att Arbetsmiljöverket får mer muskler ligger högt på Byggnads önskelista – och har även fått gehör av arbetsmarknadsministern. Obligatoriska arbetsmiljödeklarationer, mer resurser till polisen att utreda och stärkt ställning för skyddsombuden är andra förslag som kommit upp.
Det är bra att ministern själv flaggar för mer pengar till Arbetsmiljöverket. Men med en regering som samtidigt lovat C och L att ändra LAS och införa flexicurity är det tveksamt om facket får den stärkta roll på arbetsplatserna som är nödvändig om utvecklingen ska vändas.
Arbetsolyckor sätter standard neråt för hela branschen. För mycket oordning föregår död och allvarliga olyckor.
Döden på jobbet återspeglar den försämrade maktbalansen mellan löntagare och arbetsgivare. De alltfler dödsfallen visar att det fortfarande lönar sig mycket mer att fuska än att vara schysst.
Det är dags att gå från hearing till handling.
FOTNOT: *Siffrorna inkluderar även »övriga« exempelvis praktikanter och utstationerade arbetande. (8 under 2018).
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
