Dra lärdomar av pandemin 

ledare Sverige är det enda land i Norden där de som arbetar inom äldrevården tvingas till en karensdag vid sjukdom. 

Sveriges äldreomsorgsarbetare stod längst fram på coronakrisens frontlinje. Med ansvar för de sköraste, på platser där smittan spreds skrämmande snabbt, med otillräckligt skydd.
Coronakrisen belyste det vi redan visste om äldreomsorgens underfinansiering och underbemanning (eller borde ha vetat).
Fackförbundet Kommunal organiserar dem som stod längst fram under krisen. Vårdbiträden på särskilda boenden och i hemtjänsten, personliga assistenter. Undersköterskorna, Sveriges största yrkesgrupp. Stolta, yrkesskickliga, oumbärliga.
Men också utsatta.

Karensavdraget drabbar välfärdsarbetarna hårt.

Bilden har etsat sig fast av hur det ser ut när ambulansen kommer för att hämta någon sjuk i Covid-19. Ambulanssjukvårdarna har skyddsutrustning från topp till tå, de ser ut som astronauter. Personalen från hemtjänsten som håller den sjuka i handen har inte ens ett munskydd.
Lika obarmhärtigt blixtbelystes den vinststyrda vården. När sjukvården blev en marknad blev det lönsamt att satsa läkarresurser på att folk ska kunna ”träffa en doktor direkt i mobilen” för till exempel myggbett (det är sant) istället för att fokusera på de sköraste: de äldre på särskilda boenden.
Maciej Zaremba beskrev det mycket träffande: ”Stockholm våren 2020 är en obegriplig plats. Eller borde jag skriva ”obscen”? Likbilar från äldreboenden, där ingen doktor satt sin fot på flera månader, passerar bilder på uppspelta läkare som med mäklarleenden lovar att när som helst åtgärda mitt minsta besvär.”

Medlemmar i Kommunal var förtvivlade över bristen på skydd och bristen på förståelse för äldreomsorgsarbetarnas arbetssituation. Fackförbundet Kommunals dokumentation från den där märkliga coronavåren är fylld av förtvivlan. Och kamp.
Skyddsombud och ombudsmän, förtroendevalda och förbundskontorets alla utredare, jurister och experter slet dag och natt för att säkra medlemmarnas tillgång till skyddsutrustning och rätt att använda den, för möjlighet att organisera arbetet så smittsäkert som möjligt, och för möjligheten att stanna hemma vid minsta symtom.
En stor seger gällde anställningstryggheten: den 12 mars gick SKR ut och uppmanade alla arbetsgivare inom vård och omsorg att ge alla anställning i minst 15 dagar för att även timanställda skulle kunna kvalificera sig för sjuklön.

Men den kanske största segern var avskaffandet av karensavdraget, avdraget på lönen för den första sjukdagen. Det är förödande för smittspridningen om anställda inte har råd att vara hemma när de är sjuka.
Det gällde under pandemin, och det gäller fortfarande. Ändå återinförs karensavdraget den 1 oktober. Bland de nordiska länderna är det bara i Sverige som anställda inom äldreomsorgen tvingats betala ett karensavdrag vid sjukdom.
Karensavdraget drabbar välfärdsarbetarna hårt. Ungefär en tredjedel av alla som fick sjukersättning förra året arbetade inom vård, skola och omsorg. Och det kommer att öka risken att bli smittad för alla sköra som får vård, skola och omsorg.

Runt tusen personer avlider varje år i säsongsinfluensan. När vi höll avstånd, tvättade händerna och stannade hemma vid minsta symptom, försvann säsongsinfluensan helt.
Nu hävs restriktionerna samtidigt som immuniteten är lägre än under andra år.
Spridningen av RS-viruset, som också är särskilt farlig för äldre, uteblev nästan helt förra året. Men nu har säsongen kommit igång tidigare än någonsin.
Det är inte läge att dumsnåla med välfärdsarbetarnas trygghet.
Jag håller med Tidningen Arbetets Daniel Swedin: Hur många liv i nästa influensa- eller vinterkräksjukesäsong kan regeringen rädda om de avskaffar karensavdraget? Det är faktiskt vad frågan kokar ned till.