Söndagskrönika Socialism är inte längre tabu i USA. De unga har inte präglats av det kalla kriget eller häxjakten på vänstern. Däremot har de sett hur lätt det är att falla igenom i ett samhälle som saknar sociala skyddsnät, skriver Tommy Svensson.
Michael Harrington var stridbar vänsteraktivist och socialdemokratisk ledare i USA i flera decennier. Hans bok om fattigdomen i USA, The Other America, blev en storsäljare i början av 60-talet och gjorde honom känd. Han visade att den amerikanska drömmen var en illusion för miljoner och åter miljoner amerikanare.
President John Kennedy läste boken (på den tiden läste amerikanska presidenter böcker) och tog intryck. Harrington kom att arbeta inom administrationen i det som skulle bli »ett krig mot fattigdomen«. Det projektet kom dock i skuggan av ett annat krig, det mot Vietnam.
Michael Harrington återgick till att skriva böcker och till sitt politiska gräsrotsarbete. Han var nära medarbetare till Martin Luther King i medborgarrättsrörelsen och han var ständigt aktiv i olika vänsterorganisationer och så småningom partiledare för ett socialdemokratiskt parti. I vilket annat västland som helst hade han säkert blivit premiärminister eller oppositionsledare.
I sina memoarer, The Longdistance Runner, skriver Michael Harrington om hur svårt det var att kalla sig socialist i USA, även om den politik som han företrädde var en socialdemokratisk välfärdsmodell av europeiskt snitt. Många sympatiserade med hans åsikter, men stannade i garderoben för att inte få en socialist/kommuniststämpel i pannan.
Bättre gick det när han byggde upp kontakter med socialdemokratiska partier i Europa. Han blev nära vän med bland andra Olof Palme, Willy Brandt, François Mitterrand och Bruno Kreisky. Han var ibland generad över att han representerade ett så litet parti i jämförelse med de då så mäktiga europeiska socialdemokraterna. Men Harrington var respekterad och omtyckt, inte minst i Sverige.
När jag intervjuade honom berättade han om en episod i samband med Olof Palmes besök i USA 1970. Trots att Palme var svensk statsminister ignorerades han fullständigt av Nixonregeringen.
Så när Michel Harrington ordnade en mottagning tackade Palme med orden: »Äntligen är jag officiellt välkomnad i USA. Det svenska socialdemokratiska partiets ordförande tas emot av det amerikanska partiets ordförande«.
Det var ett viktigt erkännande för Harrington.
Om socialism är anständig sjukförsäkring för alla, gratis universitet, minskade klyftor och omsorg om klimatet, så framstår det som ett bättre alternativ än kapitalismen.
Det är länge sedan han tvingades avsluta sitt politiska maratonlopp. Han dog 1989, 61 år gammal. Nästan trettio år senare är det som om tiden hunnit i kapp honom.
Socialism är inte längre tabu i USA. Unga, så kallade »millennials«, har inte präglats av det kalla kriget eller häxjakten på vänstern under McCarthy-eran på femtiotalet. Däremot har de sett hur de senaste decenniets finanskris drabbat medelklassen och deras egna familjer och hur lätt det är att falla igenom i ett samhälle som saknar sociala skyddsnät.
Om socialism är en anständig sjukförsäkring för alla, gratis universitet, minskade klyftor och omsorg om klimatet, så framstår det som ett bättre alternativ än kapitalismen.
Den rörelse som Michael Harrington skapade i början av åttiotalet, Democratic Socialists of America (DSA) har på två år vuxit från 5000 till 50 000 medlemmar och är landets största socialistiska organisation med lokalavdelningar över hela landet.
Det är imponerande, men gör den knappast till en massrörelse i ett land med 330 miljoner invånare. Ändå är det tillräckligt intressant för att tidningar som The Economist, Politico och andra skriva om den nya socialistiska vågen i USA.
Det är en smula ironiskt att medan socialdemokratin påstås vara döende i Europa, så har den sent omsider vaknat till liv i USA.
Det som gör att DSA har inflytande är Harringtons strategiska val att verka inom det demokratiska partiet och påverka det från vänster. DSA blev därför en naturlig hemvist för de tusentals unga entusiaster som arbetade i den oberoende socialisten Bernie Sanders kampanj inför det demokratiska primärvalet för två år sedan.
I mellanårsvalet för knappt två veckor sedan valdes DSA-medlemmar in i olika politiska församlingar över hela landet för Demokraterna. Mest kända är Alexandria Ocasio-Cortez, som ses som vänsterns nya fixstjärna, och Rashida Tlab, som båda kom in i Kongressen.
Det är en smula ironiskt att medan socialdemokratin påstås vara döende i Europa, så har den sent omsider vaknat till liv i USA.
Tommy Svensson är frilansskribent och tidigare bland annat ledarskribent i Aftonbladet och chefredaktör för S-tidningen Tiden. Han har även gett ut boken Jakten på den försvunna arbetarrörelsen – om ett annat USA (Bilda förlag, 1989).
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
