December är här. Den värsta mammamånaden. Veronica Palm drömmer om en förskola som kan underlätta mammaslitet.
Jag tänkte skriva om glastaket som Hillary Clinton slog i eller om att nazister marscherar på Stockholms gator eller om hårdheten i sociala media. Jag tänkte vara så där initierat analytisk och gripa mig an de stora frågorna.
Men så gick jag igenom HM:s barnavdelning och var nära att snubbla över en treåring innan hon fångades in av en kvinna med ett litet barn i liggvagn, en festis i ena handen och en stirrig blick. »Snälla My, vi ska bara hitta en tiger-tröja till imorgon sen åker vi hem«, säger hon och hivar upp flickan på ståbrädan under barnvagnen. Jag har så klart ingen aning om varför My behöver en tiger-tröja till dagen efter, men jag gissar att det är någon aktivitet på förskolan som kräver det. Och så rasar stressiga minnen från mina barns förskoletid fram.
Nu börjar december. Kanske den tuffaste månaden, i stark konkurrens med juni. Du bakar, hänger upp stjärna (även om den inte vill hänga riktigt rakt) och kanske till och med smäller ihop ett pepparkakshus som barnen dekorerar med skumtomtar. Dessutom behövs extra extrakläder, vantar, överdragsbyxor och fuskolle till lådan på förskolan. Du tror du har kontroll. Det är då du upptäcker att det är två dagar kvar till Lucia.
Förra årets tomtepyjamas är för liten och bara hälften av ljusen i luciakronan lyser. Det vanligaste sättet att överleva advent är att bita ihop och hålla ut. Den som tvivlar på mammastressens existens kan besöka Åhléns den 12:e december. Där hittar du henne. Mellan snurrorna av tomtekläder och lucialinnen i desperat jakt på rätt storlek.
Vi lever alltså i ett av världens rikaste länder, med en väl utbyggd välfärd och där mammor har en självklar plats på arbetsmarknaden. Inte kan vi då låta detta vansinne fortsätta. Inte kan vi fortsätta slita sönder generation efter generation av småbarnsmammor. Hon är så mycket mer värd än att tvingas ägna advent åt att bita ihop och hålla ut. Det är hög tid att ge henne vad hon och hennes familj behöver – en all-inclusive.
En all-inclusive-förskola som ger barnen lika möjligheter att vara med och föräldrarna bättre möjligheten att vara just föräldrar. Där finns en uppsättning galonisar och gummistövlar till alla barn, precis som det finns reflexvästar när det behövs. Där finns en hel låda med kläder till luciafirandet och lussekronor till alla som vill ha.
På all-inclusive-förskolan finns blöjor till de minsta barnen och kuddar och filtar för vilan, precis som det självklart finns toalettpapper och madrasser. När du vinkat av barnet vid frukost kan du gå förbi kokerskans dörr och kryssa i hur många middagar ni vill köpa med hem och vilken tid du planerar hämta barn och middagslådor. Bara fantasin kan sätta gränser.
Med all-inclusive så hade My och hennes mamma kunnat hitta på något roligare än att stressa runt på HM i jakt efter en tiger-tröja. My hade istället fått göra roligaste tiger-tröjan tillsammans med pedagoger och kompisar på sin förskola. All-inclusive är att göra saker tillsammans och det är smartare, effektivare och roligare. Och det skulle göra decembermamman så mycket lugnare. Kanske skulle hon till och med kunna unna sig att sitta ner med en glögg utan att somna.
Så klart är jag oroad över utvecklingen i världen, över Trump, flyktingkris och IS. Men den mamma som bara med nöd och näppe kan hålla sig flytande under hela december behövs också för att vända utvecklingen. Världen hänger ihop. Låne-galonisar på förskolan är också verktyg i kampen för en bättre värld.
Veronica Palm, tidigare riksdagsledamot (S)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
