fredagskrönikan Vår kärlek till parkeringsplatser är gränslös och osund. Men vi tycks vara utom räddning, skriver Jonas Nordling.
Häromdagen meddelade regeringen att fri parkering på arbetsplatsen ska vara skattebefriad även under 2021. Anledningen är ”att Folkhälsomyndigheten fortfarande råder till att hålla avstånd i kollektivtrafiken och undvika resor i rusningstid”. Det är i sig en anmärkningsvärt långsökt motivering, men vi ska alltså istället ta bilen till jobbet, och slippa skatta om vi har tillgång till gratis parkering. Detta beräknas kosta 110 miljoner kronor i förlorade skatteintäkter. Minst.
För just detta med skatt på fri parkering är en dålig gren hos Skatteverket sedan gammalt. Bristande efterlevnad av denna förmånsbeskattning av arbetsplatsparkeringar uppgår till drygt 1, 5 miljarder kronor per år, enligt branschorganisationen Svensk Kollektivtrafik. Till och med regeringen anser att Skatteverket bör kolla upp detta närmare. Det framkommer vid läsning av en statlig utredning om samordning för bostadsbyggande som nyligen kom med sitt slutbetänkande. Där föreslås bland annat att parkeringsnormen i svenska samhällen ska utmanas. Lycka till, tänker jag. För det är något speciellt, närmast osunt, förhållande som vi svenskar har till just parkeringsplatser.
Parkering är en känslig fråga, konstaterar också utredningen korrekt och radar därefter upp häpnadsväckande fakta från olika håll. Som att allmänheten alltid upplever ett underskott på parkeringsplatser trots att motsatsen råder. Faktum är att vi har mer parkeringsyta än bostadsyta per invånare, enligt en rapport från Fastighetsägarna, Hyresgästföreningen och Naturskyddsföreningen. Föga förvånande antyder de att marken skulle kunna användas annorlunda, bland annat genom att påpeka att en halvering av dagens parkeringstal skulle öka Sveriges byggareal med 30 procent, och därmed med lätthet infria vårt beräknade bostadsbehov.
Studier visar att en bil står still 97 procent av sin livstid.
Studier visar att en bil står still 97 procent av sin livstid. 80 procent av tiden står den still intill bostaden. Lägg därtill att det finns i snitt åtta parkeringsplatser per bil. Och fem miljoner bilar. Så nog finns det saker att göra.
Dessutom innebär kommunala markparkeringar subventioner i mångmiljardklassen. Som exempel lyfter den statliga utredningen hur Uppsala kommun har 10 000 parkeringar, varav endast 3 800 är avgiftsbelagda. Totalt kostar platserna varje år 120 miljoner att underhålla, men inbringar bara knappt 30 miljoner via avgifter. Men alla kommunalpolitiker som försökt röra dessa avgifter vet vilken krutdurk det är. Så valåret 2022 lär få kommuner utmana denna subvention, gissar jag.
Och är det sedan något som kan uppröra svensken mer än höjda parkeringsavgifter så är det ett parkeringskaos där platserna är för få. Då ligger revolutionen i luften, som du vet.
Jag äger också en bil. Och parkerar på gatan i Stockholms innerstad, där jag bor. Varje gång jag kör ut ur huvudstaden kostar det mig pengar, via den så kallade trängselskatten. Kör jag tillbaka in i staden gäller samma taxa. Om målet vore att få bort bilarna från innerstadens ansträngda gator borde det dock vara gratis att köra ut, och svindyrt att köra in. Den typen av nudging brukar ju vara regel i samhällsplanering numera. Men inte när det gäller bilanvändning och parkering, för där gäller uppenbarligen ingen logik.
Och därför blir regeringens beslut om arbetsplatsparkeringarnas skattefrälse logiskt, just genom sin haltande logik. Det hade förstås varit rimligare att de företag som tvingar personal till arbetet trots pandemi fick stå för de 110 miljoner det kostar oss skattebetalare. Eller för den delen kompensera de medborgare som tvingas till arbetet utan att ha råd med bil. Men det handlar ju som sagt om våra älskade parkeringar.
Detta är förstås bara en av många obalanserade åtgärder som skett under dessa coronatider. Den största utmaningen väntar när pandemin är över, och var och en av oss till slut ska göra oss fria från behovet av alla parkeringsplatser. Den smärtan kommer skaka samhällskroppen på ett sätt som vi knappt kan föreställa oss. Men det måste ske. Så passa på att njuta av dina åtta parkeringsplatser medan du kan.
Ha en bra helg!
Jonas Nordling är chefredaktör och utgivare för Dagens Arena
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
