En flicka är inte lika mycket värd som en pojke i Sverige. Det talar vi om för flickor när de får mindre uppmärksamhet, mindre omsorg, mindre vård. Vi uppmuntrar flickor att klara sig själva och ser till att de inte tar så stor plats.
Det finns de som på allvar påstår att jämställdheten har gått för långt i Sverige. Att vi inte behöver feminism. Att kvinnor ska få vara kvinnor och män män. Vad nu det skulle betyda. Det finns till och med sådana som säger att det är synd om männen därför att män förtrycks något så fruktansvärt. Bris-rapporten som kom i går borde vara obligatorisk läsning för alla dem.
Så här ser det ut enligt rapporten: flickor funderar i större utsträckning än pojkar på självmord och de skadar också sig själva i större utsträckning. Ibland skär de sig själva, med tunna rispor och ibland så allvarligt att de är nära att dö. Flickor känner också att de måste prestera väldigt mycket mer än pojkar. De förväntas vara och de är duktiga i skolan. De förväntas studera och de studerar mycket mer än killarna. "Flickor sover lite och äter dåligt", står det i rapporten. Flickor tycker inte om sina kroppar och dessutom lever de i en värld där hierarkierna flickor emellan är mycket tydliga. Underordning förutsätter disciplinering och kontroll av kroppar och sinnen.
"Manligheten skördar ständigt nya offer men svär sig fri från ansvar", skrev Per Wirtén i förra numret av Arena (6/07) om föreställningen om "hur män ska leva för att vara äkta och autentiska". Om det nu är så att pojkar har kidnappats av manlighetens självförhärligande våldsideologi uppfostras flickor till att bli duktiga kvinnor som dämpar sin ångest genom tystnad och kontroll över sina kroppar. Medan pojkars och unga mäns våldshandlingar fyller torgen med demonstranter mot "gatuvåldet", syns varken flickors rispor på armarna eller deras ångest som inte ger dem nattsömn.
Kopplingen är tydlig. Sexismen i vuxenvälden sipprar ner och dränker unga flickor i känslor av otillräcklighet och självförakt. Bris presenterar en viktig rapport och vi vet att de flickor som mår dåligt inte kommer att ordna demonstrationer och torgen kommer inte att fyllas med vuxna som vill visa sin sympati. Nu är det är upp till politiker att komma med lösningarna. Att ge mera resurser till skolan och psykvården är en bit på vägen, lika så att utbilda all personal som arbetar med barn och ungdomar i genus- och antidiskrimineringsfrågor.
Feministdebatten i Sverige brukar då och då handla om ifall feminister hatar män eller inte. Den frågan är inte relevant så länge flickor hatar sig själva så pass mycket att de skär sina kroppar med rakblad.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
