ledare Sveriges Radios vd, liksom Tullverkets chef, tycks ha missförstått frågan om rasistiska strukturer, när de väljer att bortförklara anklagelser om diskriminering med att rasism inte förekommer hos dem. Frågan förtjänar att tas på större allvar än så.
“En profilerad journalist på företaget kommer in på vår redaktion, utan att presentera sig och frågar om vi känner någon som säljer vapen”. Somaliska redaktionen, Radio Sweden, 2015
“Jag tackade nej till att medverka och prata om Black Lives Matter i en av kanalens största program, men tipsade om tio andra svarta experter som skulle kunna medverka istället. Programmet valde att ta in en vit man som gäst, och anpassa vinkeln efter hans expertområde som var ett helt annat än Black Lives Matter”. 2020
Det här är två av de vittnesmål som finns nedtecknade i uppropet ”Vems SR? Ett upprop för representation och mot rasism på SR” som för en dryg månad sedan överlämnades till Sveriges Radios VD, Cilla Benkö. Uppropet uppstod när sommarens knapphändiga Black Lives Matter-rapportering fick några medarbetare på SR att få nog av att bli förminskade och misstänkliggjorda på sin arbetsplats på grund av sin etniska bakgrund.
Förra veckan nådde uppropet nyhetsrapporteringen och i en intervju i Studio Ett den 25/9 får Cilla Benkö frågan ”Finns det problem med strukturell rasism inom företaget?” Hennes svar ”Sveriges Radio är inte ett rasistiskt företag och vi har inte rasistiska medarbetare. Däremot har vi medarbetare som upplever att de inte blir sedda och respekterade.” upprepas sedan i olika varianter. Till DN säger hon att ”Vi är inte ett företag som genomsyras av strukturell rasism, det vill jag verkligen understryka. 26 procent av våra anställda har utländsk bakgrund. Skulle vi vara ett rasistiskt företag så hade inte de blivit anställda här”.
Det klingar misstänkt likt den försvarsretorik som Tullverkets biträdande chef för brottsbekämpning, Viktoria Düring, använde när hon intervjuades i ett DN-reportage tidigare i höstas. Då hade det kommit fram att en svart man blivit utsatt för kränkningar och övervåld och tvingats klä av sig naken hos Tullverket i Malmö när han var på väg hem från sitt jobb i Köpenhamn. Viktoria Düring säger i intervjun med bestämdhet att rasism ”inte finns i vår katalog överhuvudtaget”. Detta eftersom personalen är välutbildad och skolad i en korrekt värdegrund och därmed aldrig gör fel, menar hon.
Strukturer och normer uppstår inte ur tomma intet, de skapas av människor.
Det är självklart inte så enkelt som att anställa ett visst antal personer med utländsk bakgrund eller ta fram ett tjusigt värdegrundsdokument som de anställda ska läsa igenom och lova att de tänker leva efter. Det Cilla Benkö säger är att eftersom organisationen inte är rasistisk, finns ingen rasism och Viktoria Düring säger att deras personal är så upplyst att det är omöjligt för dem att agera rasistiskt.
Strukturer och normer uppstår inte ur tomma intet, de skapas av människor. Och det är helt uppenbart att såväl SR som Tullverket har människor inom organisationen som upprätthåller eller skapar normer, som definitivt är diskriminerande, om än inte rasistiska.
Frågor om strukturell diskriminering är för viktiga för att förminskas, förlöjligas och förvrängs, som när SvD:s ledarskribent Jesper Sandström skriver att de SR-anställda som står bakom uppropet ”kräver etnisk registrering och sortering av anställda/…/De kräver positiv särbehandling till förmån för grupper de själva tillhör/…/Det är ett skolboksexempel på avhumaniserande kollektivism, på vad som i många andra sammanhang skulle kallas för rasism.”
När man bestämt sig för om man ska skratta eller gråta åt denna tolkning av uppropet kan man bara hoppas att debatten som nu hörs inte byter riktning mot detta avledande spår. Det är frågan för viktig för och det är långt ifrån bara SR som har problem med att det görs skillnad på anställda och anställda.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
