Om vi nu ska förenkla det hela så skulle man kunna säga att politik består av tre saker: värderingar, åtgärder och berättelser. Värderingen måste förverkligas i en åtgärd och åtgärden måste förklaras med en berättelse som relaterar den till människors livs.
"Vallöften infrias i rasande tempo" basunerade Riksdag & Departement ut i veckan. Regeringens sviktande opinionssiffror kan enligt tidningen inte bero på regeringens förmåga att förverkliga sina värderingar i politiska åtgärder. Det måste bero på något annat. Kanske att de varit dåliga på att berätta om hur duktiga de är, funderar artikeln.
Men säga vad man vill om den moderatstyrda regeringen men de är bra på det där med berättelser. Precis som Fokus konstaterade i förra veckan är det trots usla opinionssiffror fortfarande propagandaminister Schlingmann som formulerar problemen. Han har varit så framgångsrik med att sätta bilden av att ingen fråga är för komplex för att inte kunna lösas med ökade klyftor att det för många uppenbarligen är svårt att inte förväxla kommunikationsplanen med verkligheten.
För i själva verket har det varit sisådär med att infria vallöften. Riksdag & Deaprtement påstår att regeringen har lyckats avskaffa fastighetsskatten, när de bara har omfördelat skattebördan. Bensinskatten skulle sänkas, sedan höjdes den. Regelkrånglet för företagen skulle minska, sedan ökade det. Det skulle aldrig bli vård efter plånbok nu kan rika och friska gå före i kön.
Dessutom förvandlas ju något inte automatiskt till en garanti bara för att propagandaminister Schlingmann kallar det för en garanti. Regeringens jobbgaranti garanterar t.ex inte ett enda jobb. Den innehåller bara skärpta krav på unga arbetslösa och sänkta kostnader för staten. Det är ingen arbetsmarknadspolitisk åtgärd utan en besparingsprodukt från finansdepartementet. En besparing som görs samtidigt som långtidsarbetslösheten bland ungdomar har tredubblats på ett år.
För att något ska räknas som en framgångsrikt genomförd åtgärd borde det ju inte räcka med att den sjösätts utan även att den har avsedd effekt. Om regeringen fortsatt använda samma räknesätt som gjorde att man i valrörelsen kunde vifta med ett utanförskap på 1.5 miljoner hade man idag varit tvungen att konstatera att samma utanförskap ökat med 5000 personer på två år. "Utanförskapet är mycket svårare att hantera än vad jag trodde" bekände Maud Olofsson som nu kan andas ut, regeringen har ju uppfunnit ett nytt sätt att räkna till utanförskap och på detta nya utanförskap biter regeringens reformer.
Om du misslyckas så förändra definitionen av vad det innebär att lyckas. Frågan är om moderaterna kommer lyckas med detta, klart är emellertid att strategin just nu går ut på att framställa regeringen som effektiv men missförstådd.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
